Vilken skillnad det är på hästeriet då och nu

.

.

Om någon i januari hade sagt till mig att vi i slutet av augusti skulle ha en egen ponny, som Tilda tävlat i hoppning flera gånger under sommaren, hade jag bara sagt – Kommer aldrig att hända! Never!!! För det första ville jag inte alls ha någon häst. Sååå klar med hästeriet liksom. För det andra var Tilda så rädd för att rida så att det skulle bli en liten hoppryttarinna av henne tog jag för fullständigt osannolikt.

.

.

Sicken tur att livet ibland tar sig svängar som man aldrig någonsin kan förutse, och att vissa saker liksom bara sker. Jag hade aldrig aldrig någonsin velat vara utan de senaste halvåret med Tilda och Shanaia i stallet. Har älskat varje dag och längtar mer eller mindre bara ut till stallet hela tiden. Vad sjutton gjorde jag av min fritid innan vi köpte häst?

.

.

.

.

Det är ju liksom inte bara själva hästen det handlar om, det är ju Tilda och jag också. Så mycket tid vi får tillsammans, och så underbart det är att dela ett intresse på det här viset. Fantastiskt roligt att få utbilda henne själv och se vilka enorma framsteg hon gör varje vecka. Jag menar den 8e maj hämtade vi hem Shanaia, och då hade Tilda i princip aldrig galopperat på en häst, två månader senare åker vi på vårt första meeting (i Svärdsjö) där Tilda rider felfritt i alla 3 klasser hon ställer upp i.

.

.

För ett par veckor sedan drog vi iväg till Kungsör för att tävla. Samma sak där. Rundorna gick galant och hon gick i mål felfritt i båda klasserna. Naturligtvis är det inte resultaten som sådana som spelar roll utan mer att hon liksom gör det. Att hon så målmedvetet kommit över sin rädsla och att hon längtar efter att lära sig mer, bli bättre, tävla mer och högre. Hon är knappt nervös (medan jag själv höll på att kräkas av nervositet en hel vecka innan jag skulle iväg och tävla när jag höll på), hon är bara cool och fokuserad!

.

.

Magnus och mormor var där och tittade och Magnus, han var så nervös så han höll på att svimma, haha! Han tyckte det var mer nervöst att se Tilda tävla i hästhoppning än vad han tyckte att det var de gånger han coachat storasysters handbollslag i SM-finaler (när hon var yngre).

.

.

.

.

Det har i runda slängar gått 20 år sedan jag slutade helt med hästar. Från det att jag var 8-9 år fram till 30 års åldern var det mer eller mindre bara hästar som gällde för mig. Visst fanns några år däremellan då jag tog kortare pauser, men det var oftast bara några månader, ett halvår, max ett år eller så, sen var jag tillbaka i stallet och i hästsadeln igen. Men som sagt, de senaste 18-20 åren kan jag nog nästan räkna på min ena hands fingrar de gånger jag ridit.

.

.

Det är otroligt stor skillnad på hästeriet vi håller på med idag mot det som var när jag var i Tildas ålder och bodde i Irsta. Då var det skogsmullehästar, kalla små stall utan paddock eller ridhus och mest bara lek och bus i skogen och på åkrarna. Jag hade ingen egen häst, fanns liksom inte på kartan varken ekonomiskt eller praktiskt (både mamma och pappa var dessutom precis livrädda för hästar), så det blev att rida och sköta om kompisars hästar och ”sköthästar” istället. Egen häst hade jag först när jag var vuxen. Så visst, man kan nog säga att jag lever min egen barndomsdröm genom Tilda och Shanaia nu istället.

.

.

Barndomsdrömmen har dock genom åren utvecklats och tagit sig ett lite annat uttryck än det ursprungliga. Efter att ha jobbat hos flera elitryttare och fått rida hästar som de flesta bara drömmer om (jodå, jag har allt fått rida flera OS-hästar ska ni veta), så är det där med skogsmullehästeriet inget alternativ för mig längre. Blanka tävlingshästar i luftiga moderna stall med alla tänkbara bekvämligheter är det jag vill lägga min tid på. Och jag drillar Tilda på hästryggen som om vi satsar mot OS 2028…

.

.

Hahaha!!! Nej då, jag skojar bara, men faktum kvarstår att Tilda är en tävlingstjej ut i fingerspetsarna (det ska tävlas i allt) och jag drillar henne i hästsadeln, det gör jag, och jag har blivit alldeles för bekväm för obekväma stall. Jag vill att mitt lilla ekipage ska ha snygga saker så jag handlar alldeles för mycket dyra märkesgrejer och älskar att åka finfin Alfab-lastbil när vi ska ut och åka.

.

.

Japp, stämmer som du antagligen tänker nu – Lägger varje överbliven krona på hästen numer tror jag… men vet ni? Det gör verkligen ingenting, för det här här livskvalitet på riktigt!

.

.

.

.

Kram Helena

Kategorier:

Okategoriserade

6 kommentarer

Samma här. Lyxigt och bekvämt stall numera! Har ni köpt lastbilen, eller hyr? Toppen att kunna bygga upp självförtroendet på snäll liten ponny. Snart har hon vuxit ur den lilla hästen, och med större hästar kommer större krafter! Men då har hunnit vänja sig lite.

Gilla

Lägg till en respons

Ditt namn, e-postadress och kommentar krävs. Vi kommer inte publicera din e-post.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Följande HTML-taggar kan användas i kommentarfältet: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <pre> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggare gillar detta: