Vilken skillnad det är på hästeriet då och nu

.

.

Om någon i januari hade sagt till mig att vi i slutet av augusti skulle ha en egen ponny, som Tilda tävlat i hoppning flera gånger under sommaren, hade jag bara sagt – Kommer aldrig att hända! Never!!! För det första ville jag inte alls ha någon häst. Sååå klar med hästeriet liksom. För det andra var Tilda så rädd för att rida så att det skulle bli en liten hoppryttarinna av henne tog jag för fullständigt osannolikt.

.

.

Sicken tur att livet ibland tar sig svängar som man aldrig någonsin kan förutse, och att vissa saker liksom bara sker. Jag hade aldrig aldrig någonsin velat vara utan de senaste halvåret med Tilda och Shanaia i stallet. Har älskat varje dag och längtar mer eller mindre bara ut till stallet hela tiden. Vad sjutton gjorde jag av min fritid innan vi köpte häst?

.

.

.

.

Det är ju liksom inte bara själva hästen det handlar om, det är ju Tilda och jag också. Så mycket tid vi får tillsammans, och så underbart det är att dela ett intresse på det här viset. Fantastiskt roligt att få utbilda henne själv och se vilka enorma framsteg hon gör varje vecka. Jag menar den 8e maj hämtade vi hem Shanaia, och då hade Tilda i princip aldrig galopperat på en häst, två månader senare åker vi på vårt första meeting (i Svärdsjö) där Tilda rider felfritt i alla 3 klasser hon ställer upp i.

.

.

För ett par veckor sedan drog vi iväg till Kungsör för att tävla. Samma sak där. Rundorna gick galant och hon gick i mål felfritt i båda klasserna. Naturligtvis är det inte resultaten som sådana som spelar roll utan mer att hon liksom gör det. Att hon så målmedvetet kommit över sin rädsla och att hon längtar efter att lära sig mer, bli bättre, tävla mer och högre. Hon är knappt nervös (medan jag själv höll på att kräkas av nervositet en hel vecka innan jag skulle iväg och tävla när jag höll på), hon är bara cool och fokuserad!

.

.

Magnus och mormor var där och tittade och Magnus, han var så nervös så han höll på att svimma, haha! Han tyckte det var mer nervöst att se Tilda tävla i hästhoppning än vad han tyckte att det var de gånger han coachat storasysters handbollslag i SM-finaler (när hon var yngre).

.

.

.

.

Det har i runda slängar gått 20 år sedan jag slutade helt med hästar. Från det att jag var 8-9 år fram till 30 års åldern var det mer eller mindre bara hästar som gällde för mig. Visst fanns några år däremellan då jag tog kortare pauser, men det var oftast bara några månader, ett halvår, max ett år eller så, sen var jag tillbaka i stallet och i hästsadeln igen. Men som sagt, de senaste 18-20 åren kan jag nog nästan räkna på min ena hands fingrar de gånger jag ridit.

.

.

Det är otroligt stor skillnad på hästeriet vi håller på med idag mot det som var när jag var i Tildas ålder och bodde i Irsta. Då var det skogsmullehästar, kalla små stall utan paddock eller ridhus och mest bara lek och bus i skogen och på åkrarna. Jag hade ingen egen häst, fanns liksom inte på kartan varken ekonomiskt eller praktiskt (både mamma och pappa var dessutom precis livrädda för hästar), så det blev att rida och sköta om kompisars hästar och ”sköthästar” istället. Egen häst hade jag först när jag var vuxen. Så visst, man kan nog säga att jag lever min egen barndomsdröm genom Tilda och Shanaia nu istället.

.

.

Barndomsdrömmen har dock genom åren utvecklats och tagit sig ett lite annat uttryck än det ursprungliga. Efter att ha jobbat hos flera elitryttare och fått rida hästar som de flesta bara drömmer om (jodå, jag har allt fått rida flera OS-hästar ska ni veta), så är det där med skogsmullehästeriet inget alternativ för mig längre. Blanka tävlingshästar i luftiga moderna stall med alla tänkbara bekvämligheter är det jag vill lägga min tid på. Och jag drillar Tilda på hästryggen som om vi satsar mot OS 2028…

.

.

Hahaha!!! Nej då, jag skojar bara, men faktum kvarstår att Tilda är en tävlingstjej ut i fingerspetsarna (det ska tävlas i allt) och jag drillar henne i hästsadeln, det gör jag, och jag har blivit alldeles för bekväm för obekväma stall. Jag vill att mitt lilla ekipage ska ha snygga saker så jag handlar alldeles för mycket dyra märkesgrejer och älskar att åka finfin Alfab-lastbil när vi ska ut och åka.

.

.

Japp, stämmer som du antagligen tänker nu – Lägger varje överbliven krona på hästen numer tror jag… men vet ni? Det gör verkligen ingenting, för det här här livskvalitet på riktigt!

.

.

.

.

Kram Helena

Kategorier:

Okategoriserade

10 kommentarer

Samma här. Lyxigt och bekvämt stall numera! Har ni köpt lastbilen, eller hyr? Toppen att kunna bygga upp självförtroendet på snäll liten ponny. Snart har hon vuxit ur den lilla hästen, och med större hästar kommer större krafter! Men då har hunnit vänja sig lite.

Gilla

Hej!
Läste din blogg för några år sen, och skulle in och leta efter ett recept. Såg då att din dotter börjat rida va kul. Bor själv på en hästgård och min dotter tävlade på högre nivå som ponnyryttare på elitnivå och tränade för bla Lotta Björe, Johan Lundh, Anna Emanuelsson mm. Hon har hoppat elitserien ponnyallsvenskan GP ponny mm
Vi började som de flesta med B ponny och köpte ingen färdig tävlingsponny.
När jag läste ditt inlägg låter det som att ni är på Meeting och hoppar på höga höjder.
Jag blev lite nyfiken på hur en tjej som knappt galopperat lyckats med detta
Döm av min förvåning när jag tittade i tävlingsdatabasen att hon har startat L:E och L:D CR.
Känns åter igen att du in din blogg vill ge en bild av framgång något som gjorde att jag slutade läsa den.
När vi tävlade lägre klasser och det kom någon med lastbil och en ponny förväntade man sig att det här var en rutinerad ryttare för vem köper en dyrare transport än häst. Vi hade en sån ryttare i vår klubb som alltid vägrade ut sig men fint skulle det vara. Att Tex Wallenstams kom med stor lastbil och 8 ponnier var däremot inte så konstigt.
Jag älskar hästsporten och alla fin utrustning man kan köpa. La ut en förmögenhet på sadlar mm. Skickade efter en Ralph Lauren ridkavaj från England och blinkade inte för att köpa en hjälm för 15000.
Jag har äkta mattor i min sadelkammaren men lät inte min dotter ha hästlastbil för en B ponny så hon skulle slippa trycket på tävling att här kommer något som presterar. Det fick hon senare när vi åkte ut och tävlade med tre ponnier på högre klasser.
Jag förstår att många som läste det du skrev ser det som en framgångssaga då de inte är hästfolk.
Om du själv tävlat på de högre höjderna vet du vad jag menar. Jag är inte avundsjuk som man ofta vill klandra de som skriver sin mening, men jag har allt jag vill ha och lite till men blir alltid förvånad när man vill framstå som något man inte är (ännu iallafall).
Vad vill man uppnå med det……

Gilla

Jag förstår faktiskt inte alls vad du menar. Skulle det vara så fel att jag föredrar att hyra en lastbil, på gården där vi står, för att slippa krångla med ett hyrt släp som är så mycket svårare att ratta? Nej vet du vad Maria. Nu får du nog ta och tänka om och tänka rätt!

Men du, det var väl skönt ändå att du fick berätta om hjälmen för 15 000 kronor och Raffegrejen, vad det nu var, i alla fall! Kram på dig 💕

Ps. Seriöst, vad trodde du? Trodde du på allvar att min dotter som ridit ett par månader skulle tävlat medelsvår eller? På dig låter det som att du borde kunna lite mer om ridsport än så. Och mig veterligen har jag inte på något ställe skrivit att hon hoppar på höga höjder, no no no. Och vad framgångssaga anbelangar så är en LE för oss kanske detsamma som en start i Elitlaget för dig. Allt sitter ju liksom i betraktarens öga och jag är omåttligt stolt över de starter i de lägsta klasserna som min dotter gjort!

Din kommentar var verkligen den mest underliga jag fått sedan jag började blogga för 11 år sedan. Mvh Helena

Gilla

Det du gör är ungefär som att komma till golfbanan med dyraste utrustningen och inte kunna spela eller att köpa dyraste skidutrustningen utan att kunna ta sig ner i backen. Man får ögonen på sig.
Du gör inte din dotter en tjänst genom det du gör. Det borde du veta om du har erfarenhet inom hästvärlden Det är ju din dröm. Din blogg går ut på att visa en framgångsrik yta och inget annat. Vad är syftet att outa att du köpt en Samshield till din dotter, att du nu bytt din Porsche och låta fet framstå att du har en hästlastbil Vilka vill du imponera på,
Du förstår nog vad jag menar men det blev nog lite känsligt.
Min dotter tränade för En tysk känd tränare där en förälder som har ett känt stort företag köpt en dyr häst till sin dotter. Tyskar är ju lite mer rätt fram och Tränaren sa rent ut till mamman varför har du köpt en sån bra häst till din dotter när hon inte kan rida den? De hade varit så stolta men försvann från träningarna efter det och det var synd om dottern som blev väldigt ledsen.
Sen förstår jag att man köper en läromästare när det gäller B ponnier då de är överkomliga i pris.
Kan även säga att ditt blogginlägg var nog ett av de mest underliga inlägg jag läst.
Jag saknar inte att jag slutade läsa din blogg, och jag är nog inte din målgrupp för mig imponerar du inte på.

Gilla

Om det inte var för att du är så sjukt fel ute Maria, skulle jag inte bemöda mig med att besvara ytterligare en knasig kommentar från dig.

1. Den här utrustningen du syftar på, är det de ärvda ridbyxorna eller kavajen vi köpte av en kompis för 200 kronor? Eller den gamla sadeln och tränset som ingick i köpet? Var hittar du liknelsen till golfen och skidåkningen du skriver om?

2. Syftet med att outa hjälmen Tilda fick i födelsedagspresent = Jäkligt glad åt att jag jobbat så hårt och lyckats så bra med det jag tagit mig för med att jag har råd att köpa en hjälm jag själv aldrig hade varit i närheten av att kunna köpa åt mig själv när jag var yngre.

3. Jag har ju bytt min Porsche!!! Hur kan det störa dig så mycket att jag skriver om det i min egen blogg???

4. Har du hört talas om att det finns företag som gärna, utan motprestation och därmed inga krav på annonsmärkning, vill synas i bloggar? Du kanske tror att bloggare KÖPER allt de visar upp? Baby, I have news for you!!

5. ”Det blev nog lite känsligt” Nej faktiskt inte, men vi hade väldigt roligt åt din kommentar i stallet härom kvällen. Tack för det, ett skratt förlänger livet som du vet!

6. Varför låter du skadeglad nr du berättar om familjen i Tyskland. Kunde de inte ha fått fortsätta att vara stolta över sin fina häst? Med ordentlig hjälp hade flickan säkert lärt sig rida hästen. Och vad den saken har med oss att göra det förstår jag inte?? Vi har köpt en 23 årig läromästare till vår dotter och det passar hennes ridning som handen i handsken.

7. Hur kommer det sig att du har ett behov av att tillrättavisa mig? Hur kan det vara sååå viktigt för dig? Jag fattar inte det?

8. Du vet att det finns ett ordspråk som lyder ”Genom sig själv känner man andra” va?

Mvh Helena

Gilla

Lägg till en respons

Ditt namn, e-postadress och kommentar krävs. Vi kommer inte publicera din e-post.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Följande HTML-taggar kan användas i kommentarfältet: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <pre> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggare gillar detta: