
.
.
Sista dagen på sommarlovet idag och vi gjorde en avslutande utflykt till Ängsö, som ligger ett par mil utanför Västerås. Det finns inte jättemånga utflyktsmål runt Vässan men Ängsö är alltid uppskattat av oss och våra tjejer. Brukar bli några turer dit varje sommar.
.
.
Vi började med lunch längst ut på ön vid Fiskarfruns Café. Vi beställde räkmackor, rökta räkor och varmrökt lax med örtsås. Riktigt smarrigt! Det går att sitta både inne och ute i trädgården och vi valde ute, trots att regnet hängde i luften. Det finns riktigt gott hembakt fika där också, men vi åkte vidare till slottet för fika där istället.
.
.
.
.
Fikat på slottet är nämligen ännu bättre! Finns massor att välja mellan. Frågan är snarare hur mycket man orkar äta, haha!
.
.


.
.
Precis när vi hade fikat klart och skulle gå därifrån kom Jonna på att det finns en app där man kan ”höra” spöken, om några sådana finns i faggorna. Lillan blev supertaggad och vi kunde naturligtvis inte göra annat göra än ladda hem appen, betala inträde för hela familjen och sedan gå på spökjakt.
.
.

.
.
Ängsö är liksom ”spökslottet” framför andra med både den mytomspunna Britta Bååth och den puckelryggige dvärgen Anders Luxemburg som vägrar att ”vila i frid”. Och för att inte tala om Greve Sparres osaliga ande som drar runt i slottssalarna om nätterna… Janne, en fotograf jag känner, bor i en flygel på slottet, tillsammans med grevinnan Chatarina Piper, och han menar absolut att det spökar där.
.
.
Jag kan inte gå i god för att appen Ghost Radio fungerar (haha), men vi hade i alla fall några spännande och faktiskt nervkittlande timmar tillsammans inne i slottet med den. Och det faktum att det regnade, åskade och blev strömavbrott (och väldigt mörkt) gjorde ju inte spökkänslan mindre!
.
.
Så dagens tips måste alltså bli att sticka ut till Ängsö med några barn/ungdomar, ladda hem appen och gå på spökvandring från sal till sal. Perfekt sysselsättning när man inget annat har att göra och är sugen på lite nervkittlande spänning!
.
.


.
.
När slottet stängde hällde regnet ned utanför och vi var som en skock dränkta katter när vi kom till bilen… Utom Jonna och Julia då, som hade paraply…
.
.
Kram
Helena
.