.

.

Det finns träningslokaler och så finns det  t r ä n i n g s l o c a t i o n s,  bättre och sämre naturligtvis. Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att just den här är svårslagen. På en gräsmatta, vid en sjö, med fjällen i fonden. Den här biten strand har också en mycket speciell plats i mitt hjärta…

.

.

.

.

Lofsdalen som turistort växer med rasande fart och den ena aktiviteten efter den andra poppar upp. För 16 år sen, då jag kom hit för första gången, fanns absolut inget annat att göra här om somrarna än att vandra i fjällen. Restaurangen var stängd, Ica hade öppet några timmar om dagen, 70-talsstugorna gapade tomma, och mötte man någon på fjället blev man i princip förvånad.

.

.

Idag är allt heeelt annorlunda. Det vimlar av folk i byn och uppe på fjället. Flera restauranger har öppnat, och de har öppet året runt, det byggs överallt och det finns massor av aktiviteter för den som vill ha en aktiv semester i friska luften.

.

.

Igår testade jag gruppträning med @tranamedhanna  Härlig, precis lagom jobbig träning, med bara den egna kroppen som verktyg, i vacker miljö. Vi var 5 tappra själar som körde loss i morgonsolen, precis på den platsen där min pappa tog sina sista steg i livet. Han dog några meter härifrån, vid bilen på parkeringen, efter att ha suttit och fiskat ute på sjön en solig vårdag 2016 (du kan läsa om det här). Jag tycker mycket om platsen eftersom det var här han senast var i livet. Han andades den här luften och gick på den här marken. Här finns liksom de sista ”levande” spåren efter pappa. Konstigt nog inget obehagligt, bara en känsla av närhet på något vis. Vid graven, där finns det inget levande…

.

.

.

.

Kram

Helena

.