När livet förändras på en sekund

_DSC3711

.

♥ Från mig till dig ♥

.

”Yolo (you only live once), ”Carpe Diem”, ”Om morgondagen vet vi inget”, ”Man ska var rädda om varandra, man vet aldrig hur länge man får ha varandra”, ”Det är bäst att leva i nuet”. Fram till i onsdags i förra veckan var det bara ord för mig, ord som jag ändå någonstans trodde att jag förstod innebörden av. Jag gjorde inte det, men jag gör det nu.

Tänk det är så märkligt, jag har gått omkring i 44 år och trott att ”det händer andra, men inte mig”. Det trots att jag i många år jobbat inom vården där döden och dess nyckfullhet ständigt gör sig påmind på ett eller annat sätt.

Man rusar på i livet och tar det för givet, till en dag då det plötsligt och skoningslöst går upp för en att gränsen mellan liv och död är så hårfin att det i många fall är omöjligt att se att slutet är nära. Slutet kan lura bakom hörnet, i nästa minut, och du har absolut ingen som helst aning om att det nalkas där.

Det kommer ingen varning, inga tecken, det är ingen startsträcka det är bara ett slut. Ett tvärt slut utan återvändo. Svart eller vitt. På eller av. Det finns ingen tid för att göra om. Historien huggs omedelbart i sten och sedan är det över. Det kommer ingen del 2.

Del 1 av filmen är så dålig och handlingen är så snabb att ingen förstår vad som händer. Man känner sig bara förvirrad och man går igenom handlingen gång på gång. Man lägger pussel och letar efter bitar som saknas. Måste få ihop bilden, måste förstå. Men man förstår ändå inte. Inte ens när den sista biten är lagd förstår man att detta har hänt och det är för evigt.

Det är såhär det är nu och om 2 dagar och om 2 månader. Till och med om 20 år är det det här som gäller. Han är död, borta, och han kommer aldrig tillbaka. Jag vet att det är så, jag har sett honom själv. Han låg i en främmande byggnad i en främmande stad. Så kall och så blek men ändå så fin och så fridfull.

Min fina pappa som lycklig och förväntansfull gav sig ut på sin sista fisketur i Lofsdalen som han tyckte så mycket om. Medan vi barn och barnbarn susade ned för backarna glada och upprymda mötte han slutet i händerna på främmande människor som gjorde allt för att hålla honom kvar här hos oss. Men det gick inte. Den som bestämt sig för att ta honom ifrån oss var starkare.

Pappa lämnade inte oss, det skulle han aldrig aldrig någonsin göra. Han togs ifrån oss.

Han hade ett hjärta av renaste guld. Det borde ha varit så starkt, men det var det inte. När det brast fanns ingen återvändo. Hans tid var slut och det var dags att ta farväl.

Nu sitter han uppe i himlen och ser ned på oss genom ett litet hål i molnen. Lillan säger att vi kan prata med honom, men vi kommer inte att höra svaren för det är så långt väg upp till det där lilla hålet.

Hon funderar på att ge honom en walkie-talkie så hon åtminstone slipper ropa för att han ska höra henne. Hon förstår innerst inne att hon inte kommer att få något svar…

Älskade lilla pappa, tack för att du alltid placerat mig på en piedestal och fått mig att känna mig som en prinsessa. Tack för all den kärlek som du villkorslöst öst över mig, mamma, min syster och våra familjer. Tack för att Lillan fick 8 fantastiska år tillsammans med dig, världens världens bästa och roligaste morfar!

.

Kram kram

Helena

Kategorier:

Okategoriserade

63 kommentarer

Kära fina Helena?Din pappa är i mina tankar varje dag. Han var en av de snällaste människor jag känner. Kram från oss

Gilla

Älskade Helena! Så fint du skriver om din pappa. Ulrica och jag känner värmen i vår familj långt in i våra hjärtan ❤

Gilla

Åh Helena. Jag beklagar verkligen din sorg. Har funderat på vad jag ska skriva till dig, allt man säger till tröst känns ju så futtigt och banalt i det här läget. Efter förra sommarens dödsfall i min familj kan jag relatera till chocken och tomheten. Sådana här saker får en verkligen att stanna upp och omvärdera mycket. Stor kram från mig!

Gilla

Mina varmaste tankar till Dig och Din familj. Åh, så fantastiskt fint skrivet – du satte ord på mina känslor när min mamma gick bort i brusten kroppspulsåder för två år sedan. Lika plötsligt, lika oväntat. Ta hand om Er!!

Gilla

Tvungen att kommentera igen…. Kom på precis att det måste ju varit Er dödsannons i VLT som jag blev så otroligt berörd av. Så otroligt fint att alla barnbarnen fick skriva en egen liten hälsning till sin morfar och den lika fina ”teckningen” som föreställde morfar som pimplar. Aldrig sett en så fin dödsannons någonsin.

Gilla

Så otroligt sorgligt att höra, jag beklagar er förlust. Jättefint skrivet av dig. Varma kramar till dig och din familj!

Gilla

Beklagar din sorg av hela mitt hjärta.
Min pappa gick bort för snart 15 år sedan, 57 år gammal i sviter av svår diabetes. Oväntat, men ändå väntat då han haft en hel del komplikationer av sin diabetes sedan barnsben. Slutet går ändå inte förbereda sig för, även om jag tror att din upplevelse kom mer chockartat än för oss.
Kram i massor!

Susanne
@sussieak

Gilla

1 2

Add a Response

Your name, email address, and comment are required. We will not publish your email.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

The following HTML tags can be used in the comment field: <a href="" title="" rel=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <pre> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggare gillar detta: