Träning i Lofsdalens Runyon Canyon – inte lika creddigt men bättre

Innehåller annonslänkar till Ellos, Gina Tricot och Stronger

hovärken-5

.

.

Godmorgon

.

.

Nyss vaknat till ännu en ljuvlig morgon i Lofsdalen. En dag hade vi 10 grader och snålblåst, men i övrigt har det varit sol, sol, sol och underbart. Medelhavsvärme med 30 grader i söndags och lite mer Svensk sommar med runt 18-20 grader resterande dagar. Hoppas det håller i sig till våra vänner kommer upp på måndag…

.

.

Vi fortsätter vårt ”boot camp” här uppe, hehe, och igår morse vandrade hela familjen i Lofsdalens Runyon Canyon. För den som inte vet vad Runyon Canyon är kan jag berätta att det är en park i bergen runt Los Angeles där kändisar och creddiga influencers på besök i staden går på hike (träningsprommis). Hovärken (fjället här i Lofsdalen) är kanske inte fullt lika creddigt som Runyon Canyon, men träningen är garanterat bättre här. Har iofs inte själv kartat runt i bergen i LA men Runyon Canyons högsta topp på 402 möh känns faktiskt lite fjuttig i jämförelse med Hovärkens 1125 möh.

.

.

hovärken-3 hovärken-2

Träningstights här

.

.

Risken att springa på en kändis här uppe får ändå anses som ganska liten, men en och annan släkting kan man springa på. Det gjorde vi igår. Lillans kusin, hennes kille och deras söta vovve kom plötsligt knallande runt ett klippblock. Surprise!

.

.

hovärken-4

.

.

Jag kan fortfarande knappt tro att det är sant att jag sitter här och bloggar, i mitt nattlinne, och längtar efter att få slänga på mig träningskläderna för att komma ut och röra på mig. Idag väntar två helt nya sporter för mig….

.

För övrigt tror jag att tricket för mig med träningen är att jag ser all fysisk aktivitet som träning. Allt går liksom in på pluskontot och inget är obetydligt. Dessutom gör jag allt i min egen takt, håller på så länge som jag vill och struntar i allt vad ”regler” heter. Och med regler menar jag sådant som att du ska röra på dig x antal minuter för att det ska ge effekt, du ska ha en viss puls, eller ett visst motstånd, eller springa en viss sträcka på en viss tid för att det ska räknas. Sådant kunde jag inte bry mig mindre om. Jag tar i precis så mycket som jag vill och känner är behagligt. Det fiffiga med det är att gränsen för vad som är behagligt hela tiden flyttas fram utan att man knappt märker det. Från början orkade jag inte ens springa 2 km, nu springer jag 5 km med relativ lätthet… Från början hatade jag att känna blodsmak i munnen, nu kan jag tycka att det känns riktigt nice emellanåt (men bara emellanåt, hehe)..

.

.

hovärken

.

.

Sommarens bästa inköp är för övrigt midjeväskan. Perfekt för mobilen, lillkameran, vattenflaskan och en frukt om man vill det. En fin från Puma, på rea för bara 150 kr, finns här,  en annan snygg helsvart finns här, och så finns en från populära Day här.

.

.

Kram

Helena

.

Kategorier:

Okategoriserade

Lägg till en respons

Ditt namn, e-postadress och kommentar krävs. Vi kommer inte publicera din e-post.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Följande HTML-taggar kan användas i kommentarfältet: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <pre> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggare gillar detta: