Tålamod är inte min bästa gren och att vänta på saker kan jag nästan må fysiskt dåligt av, även om det blivit bättre med åren.

När vi köpte huset för drygt ett år sedan ville jag att allt skulle bli klart på momangen. Det är ju naturligtvis inte möjligt då allt tar tid och allt kostar pengar, en massa pengar, to be totaly honest with you…

Mycket blev klart innan vi flyttade in i april, så vi slapp bo i renoveringskaos och med gamla ytskikt osv, men mycket var kvar att göra också. En del klarades av under sommaren och hösten och en del småfix betades av under första delen av vintern. Sedan har vi pausat i några månader. Så skönt!!

Men nu är det då dags att ta tag i det verkligt stora grejerna igen. Först ut är fasaden. Den gamla kalkputsen är täckt med ett tunt lager cementpust som skall skrapas bort. Förmodligen någon som gjort en quickfix inför en försäljning eller något, och nu måste det alltså väck.

Sedan kommer vi att köra varianten ”bomlagning” (eller vad det nu hette) dvs, man lagar de ställen där putsen är skadad, i vårt fall ganska stora partier, och så målar man hela kalaset när allt är klart. Vi har tagit in flera olika offerter och räknat och jämfört och kommit fram till att denna variant är mest ekonomiskt försvarbar. Att knacka ned hela putsen och börja om från början, som en slottsputsare tyckte, skulle kosta närmare en miljon kronor, vilket vi tyckte kändes en aning svettigt…

Den utbyggda delen, som inte är en senareutbyggnad utan hör till det ursprungliga huset, har träfasad men nu ska även den bli putsad. Det kommer att bli så fint. Sedan ska förstås alla stuprännor bytas mot nya vita sådana. Granitgrunden ska blästras och bli gnistrande och fin igen.

Som sagt, tålamod är inte min bästa gren, så jag hoppas bara att allt detta nu går fort och framför allt att inga konstigheter upptäcks…

Kram kram Helena