.

.

Ja men vad kan vara bättre än en strålande vårdag med uteritt med Lillan och Shanaia framåt kvällen då solen är på väg ned och ljuset är sådär underskönt nästan guldskimrande magiskt. Allt blir vackert och man vill att dagen aldrig ska ta slut.

.

.

.

.

En glänta i skogen och några pinnar som blir till ett hinder. Oj vad det kändes som att min egen uppväxt gick i repris. Älskar att Tilda är precis lika galen i hästar som jag var i hennes ålder och att jag faktiskt kan ge henne allt det där som jag själv drömde om då. En egen ponny var otänkbart när jag var liten. Dels var mamma och pappa fullständigt livrädda för hästar och dessutom fanns det inte ekonomiska möjligheter till det. Jag lever nog ut mina barndoms drömmar nu istället skulle jag tro. Någon som kan relatera?

.

.

Kram

Helena