.
.
Fredag och vi kan äntligen betrakta oss som friska i den här familjen. Två helt symtomfria dagar har förlupit och både jag och Magnus jobbar idag. Phu!
.
.
Känns som om vi kom undan med blotta förskräckelsen. För min del blev det en ganska ordinär förkylning eller influensa om man så vill. Väldigt väldigt trött, snuvig, lite huvudvärk och sjukdomskänsla i kroppen. Magnus inledde på samma sätt men när jag efter en vecka blev bättre blev han sämre och blev liggande i ett antal dagar utmattad med en feber som inte ville ge sig. Efter knappt 2 veckor vände det tillslut. Lillan blev mirakulöst nog aldrig smittad. Vi har testat henne två gånger och det har varit negativt vid båda tillfällena. Dock har vi hållit henne hemma från dag 1 när vi fick reda på att vi utsatts för smitta. Lite oklart det där hur man ska göra, men vi tog såklart det säkra före det osäkra. Skulle tro att det lilla grynet har haft sitt livs tråkigaste påsklov…
.
.
Vi som skulle åkt till Lofsdalen och avslutat skidsäsongen, och så skulle vi ha varit i stallet och ridit och haft det mysigt. Av det blev det inget, men det gör inget för vi är bara så otroligt glada och tacksamma för att vi inte blev ordentligt sjuka.
.
.
Allt som kan skrivas och sägas om Covid 19 är redan skrivet och sagt, så jag ska inte bre ut mig om det. Men… jag vill bara säga en sak… det smittar garanterat utan symtom! Personen som vi träffade, som smittade oss på söndagen för 3 veckor sedan, fick själv sina första väldigt väldigt diffusa symtom (lite huvudvärk) först två dagar efter mötet med oss, dvs på tisdagen alltså, och dagen efter det fick jag mina första symtom. Så jag säger som Tegnell, det enda som verkligen funkar är att inte träffa någon och hålla avstånd. Det gäller liksom oavsett om det är främmande människor eller släkt och vänner. Betrakta ALLA som smittsamma, typ.
.
.
.
.
Nog om detta, livet sattes tillfälligt på paus här hemma, och så även den planerade golvläggningen i köket. Nu är golvläggaren informerad om att det är fritt fram att komma och vi väntar bara på ett startdatum. Wow, som vi längtar. Just nu är köket en deprimerande historia. Allt, och då menar jag verkligen ALLT syns på det där jäkla svarta golvet. Ångestframkallande mer eller mindre. Som ni ser har vi ingen fläkt heller. Det måste fixas det med. Vi är i ett sådant där limboläge när vi hela tiden drömmer om ett helt nytt kök, eller kanske en större renovering av det befintliga, eller kanske bara en lite mindre renovering. Risken när man hamnar i det läget är att det inte händer någonting överhuvudtaget. Som att inte köpa en fläkt tex… tänk om vi bestämmer att vi gör en större renovering och vill ha en annan fläkt då? Vi får helt enkelt se hur det blir nu med det nya golvet. Antagligen triggar det igång mer idéer för köket, det brukar bli så, inte sant? En fläkt kommerr vi att behöva köpa oavsett, det är ett som är säkert!
.
.
Kram
Helena
Drömhus 