.

.

För 23 år sedan jobbade jag som hästskötare på Näs Gård utanför Västerås där det på den tiden fanns ett inridnings-, tillridnings-, och tävlingsstall. Tror att jag var där i ungefär ett år innan jag tog med mig min svarta häst Cerino och flyttade till Mariefred och började jobba hos Pether Markne. Alla som har lite med hästar att göra vet vem han är. Han har ridit OS och är en mycket framstående internationell tränare i både hoppning och dressyr. Det var fantastiskt att ha förmånen att få jobba där. Lärde mig otroligt mycket.

.

jag .

Men åter till Näs Gård. Det har alltså gått hela 23 år sedan jag jobbade där och mycket har hänt sedan dess. Det har byggts fler stall och ytterligare ett ridhus. Gården har nya ägare som gjort superfint och verkligen utvecklat anläggningen till ett top notch-ställe för både hästar och ryttare. Och vet ni vad, jag är tillbaka i hästsvängen igen! På Näs! Inte för egen del direkt, men Lillan har börjat rida och jag coachar och curlar och kommer med glada tillrop. Hehe!

.

.

.

.

Lillan har varit intresserad av hästar ända sedan hon var pytteliten. Hon älskar djur och då speciellt hästar och hundar. Katter och kaniner är hon allergisk emot tyvärr. Vi har genom åren varit ”medryttare”, eller ”skötare” om man så vill, på två olika ponnysar och ett tag gick hon på ridskola. Samtliga gånger har det slutat med att hon plötsligt blivit jätterädd och inte vågat rida mer. Jag har aldrig varit på henne om att hon ska hålla på med hästar, det har varit hennes helt egen vilja, och absolut ingen önskan från mig. Jag har nog snarare hållit emot när hon velat att jag ska kolla runt efter någon ponny att rida. För trots att hon varit så rädd så har hon hela tiden haft en sådan innerlig längtan efter att våga rida. Och många tårar har trillat längs de där söta kinderna när rädslan satt stopp för hennes drömmar.

.

.

Liten pys på Näs Gård för kanske 9 år sedan

.

.

Önskan om att rida och hålla på med hästar har liksom alltid funnits hos Lillan, ibland mer intensivt och ibland lite mindre. Efter nyår började hon tjata på mig om att söka efter en ponny att rida någon dag i veckan. Jag lade ut några krokar och efter ett par dagar kom jag i kontakt med Therese Behrens som tillsammans med sin man numer äger just Näs Gård. Kanske kunde deras söta lilla pensionerade ponny Ollie passa Lillan?

.

.

Superspända av förväntan åkte vi i slutet av januari ut till Näs för att hälsa på Ollie, och det blev kärlek vid första ögonkastet!

.

.

.

.

Den fina lilla ponnyn är precis vad Lillan drömt om. En liten, snäll, trygg och supergo läromästare som hon kan lära sig så mycket av. Ridningen går framåt och Lillan är så lycklig. Sist vi var där klarade hon till och med att galoppera en halv långsida. Vilken seger. Och bäst av allt – hon är inte rädd längre!

.

,

.

.

 Vi är så innerligt tacksamma och glada för att Moa och Alva så snällt lånar ut sin urvuxna ponny, och för det fantastiskt fina mottagande vi fått av hela familjen Behrens som fixar och donar och grejar för att vi ska trivas. En drömtillvaro för Lillan och mig, och sakta börjar jag faktiskt känna mig som en hästtjej igen. Vem vet, kanske kanske börjar jag själv att rida lite smått igen. Bredvid Ollie står nämligen en stor brun pålle som jag blivit erbjuden att rida om andan faller på…

.

.

Kram

Helena