.

. 

Det händer att jag får frågan – Saknar du inte Udden och ert förra hus?

.

.

Nej, jag gör faktiskt inte det. När jag tittar på bilden ovan, som är därifrån, är det klart att det känns som att jag är väldigt glad över att jag hade möjligheten att bo där i ungefär 10 år. Vissa dagar, kvällar och nätter var helt magiska och jag minns hur jag då alltid önskade att de aldrig skulle ta slut. Vi kunde sitta uppe till 6 på morgonen bara för att se solen gå upp på andra sidan den spegelblanka sjön. Det var naturligtvis också supermysig att kunna bada från egen brygga, fiska och vintertid ta långpromenader på isen.

.

.

Problemet var bara att de där magiska dagarna var allt för få. Oftast blåste det kallt, och jag vet inte hur många lyktor, vaser, krukor, gardiner etc. som blåste sönder på den där sjösidan. Framsidan av huset låg i lä, men där fanns varken brygga eller utsikt över sjön, så där hade vi inga uteplatser. Allt var på baksidan där nordan allt som oftast låg på. Dessutom var inredningen och egentligen hela huset inte alls vad vi går igång på, så nej, jag saknar det inte. Jag är bara väldigt glad åt alla fina minnen vi tagit med oss därifrån, och så trivs vi oerhört bra här i vårt lugna hörn, där det typ aldrig blåser!

.

.

Kram

Helena

.

.