Min lilla mamma

.

Hej på er

Hoppas ni haft en fin och mysig helg. Lillan och jag har hängt med mamma/mormor i helgen. I fredags sov hon här hos oss. Vi åt skaldjur och Kalix löjrom och gottade oss i största allmänhet, och inte förrän framåt småtimmarna hoppade vi i säng. Vi pratar och pratar, och hur mycket vi än pratar, så känns det ändå som att jag har så mycket mer att prata med mamma om hela tiden.

I natt sov vi hos henne, och tror ni inte att vi hade lika mycket att prata om inatt igen. Denna gång åt vi dock en smarrig köttgryta som mamma lagat, och så lämnade vi in vid halv ett istället för vid gryningen.

Det är såhär vi bearbetar det som hänt. Vi pratar och pratar och så skrattar vi massor, och gråter en skvätt, om vartannat. Vi har så många fina och roliga minnen från tiden före. Före den där hemska dagen…

Vi delar numer in livet i före och efter. Livet går ju liksom vidare, och tur är det för all del, men det blir liksom aldrig som det varit. Det blir annorlunda. Det kommer att bli bra också, det vet vi, men annorlunda bra. Vi kommer att fylla livet med annat, sådant som vi kanske inte tänkte så mycket på före.

Det blir förstås mest annorlunda för mamma. Lilla mamma som är stark som 20 hästar och har ett hjärta där alla, precis alla ryms. Man kan knappt fatta hur det kan rymmas så mycket styrka och så mycket kärlek i en så liten kropp. För hon är liten min mamma. Liten och späd som en vidja, och trots att hon är så liten, är hon den största och starkaste jag känner. Om alla barn i världen, så bara för en dag hade fått uppleva ett uns av mammas kärlek i sitt liv, hade världen sett annorlunda ut. Jag lovar, det är så.

Jag brukar säga till mamma att hon blir bara mer och mer lik mormor för vart år som går ”Det är bra det, för hon var fantastisk” svarar mamma. Hoppas Lillan kommer att säga detsamma till mig en dag…

.

Kram kram

Helena