Vet egentligen inte vad som hänt mitt hår de senaste åren. Ett par år efter graviditeten var mitt hår så himla bra. Jag har aldrig haft någon tjock lejonman, men jag har heller inte haft jättetunt och fjunigt hår utan någonstans där emellan. Lite lagom svenskt barr sådär. Efter graviditeten var håret i väldigt god kondition, precis tvärt emot vad det borde varit alltså. Jag gjorde till och med ett inlägg på bloggen om hur jag fixade till frillan.

Ett par månader efter det, var det en frisör som fullständigt massakerade mitt hår. Andra frisörer skakade på huvudet åt det och frågade ”vad hade ni kommit överrens om?”. Två gånger försökte två olika frissor fixa till det men det blev bara värre och värre. Jag grät minst en gång i veckan mellan februari och maj. Vi skulle åka till New York då och jag var förtvivlad, frissan som sabbade mitt hår erbjöd sig att gratis sätta i extensions, för att rätta till det hon ställt till med. Situationen blev hanterbar men riktigt bra var det aldrig. För att inte prata om hur det blev när jag tog ur, ursäkta uttrycket, skiten… Håret hade blivit jätteskadat, tunt och eländigt.

Detta är två och ett halvt år sedan nu och hårkvalitén är riktigt usel fortfarande. Det fattar väl jag också, att håret har vuxit ut sedan dess, så jag kan inte skylla den nuvarande dåliga kvalitén på det löshåret. Men jag tror däremot att på grund av att håret blev så fasansfullt dåligt och fult då, så har jag hållit på och trixat och fixat så mycket med håret hela tiden sedan dess. Jag har färgat, tuperat, sprayat, lockat, fönat och grejat och fatta vad det har slitit alltså!!

Sist jag var hos frissan berättade hon att de skulle börja med Hairtalk extensions, och att de skulle vara sååå skonsamma mot håret. Till och med så skonsamma att ens eget hår skulle skyddas och bli bättre under tiden man har dem i. Jag har sett en massa andra bloggerskor som satt i det här håret, bland annat min kollega Jannice här på Sköna Hem, och alla är rörande överens, detta är verkligen världens mest skonsamma extensions.

Kan väl inte sticka under stol med att en ”lejonman” alltid varit något jag drömt om (övriga flickor i vår familj har hur mycket hår som helst…), så när nu chansen faktiskt fanns där, att få den där lejonmanen, samtidigt som det egna håret skull kunna få vila och få sig en skjuts i rätt riktning, kunde jag bara inte hålla mig, utan bokade in en tid 🙂

Det faktum att håret går att använda om och om igen, man flyttar bara upp det en bit hos frissan så snart det växt ut några centimeter (behöver inte ens vila håret emellan), gör ju att det känns extra bra. Inge slöseri med hår här inte, utan det ligger helt i tiden med allt vad återvinning heter.

Efter en knapp timma (med en helförlängning) hos min härliga frissa Susanne på salong Wauge, har jag nu den där lejonmanen i 100 % remy och etiskt handlat fairtrade tempelhår 🙂

Det känns verkligen hur bra som helst det varken syns eller känns (till skillnad mot förra gången, huga), inga hårda ”pluppar” bara tunna tejpremsor som ser ut som – hår!

Hjärtat sa såhär när han kom hem – Oj vad du var piffig och fin idag då, är det något speciellt som jag missat eller så?

Hahah, det tog ett tag innan han såg att det var extensions. Perfekt med andra ord.

Undrar ni hur det såg ut innan?

Såhär var det innan, ett stycke risbuske!

Nu ser jag fram mot att få kasta med min nya lejonman en god tid framöver. Känner mig så fin!

Kram kram

Helena