Alltså, först tog det en evighet att ta sig hit. Sportlov och Wasalopp för damer är ingen bra kombo när man skall köra bil genom Dalarna. Lägg där till ett hemskt väglag så har du att göra närmare 8 timmar mellan Västerås och Lofsdalen. Normalt tar det 5-6 timmar att köra de 42 milen…

Väl framme ser man fram mot en varm mysig och alldeles nybyggd fjällstuga. Men det som möter en är en insnöad iskall dito. Hur rädd blir man inte då?

Har hela skiten frusit sönder nu? Ni vet vattenrör, avlopp, toastol och framför allt golvvärmen!! Vi hade tur och stugan höll kanske runt 5 grader. Allt hade klarat sig, men det var fredag kväll och inte helt självklart att man får tag på en rörmokare/elektriker…

Vi hade tur och fick tag på en kille son bodde en halvtimma bort och han kunde komma hit. Tackar högre makter för det.

Flickorna frös så läpparna var blå och jag var orolig (= otrevlig och smått hysterisk), stackars barn, vi som skulle ha det så mysigt.

Hur som haver dök han snabbt upp och klurade efter ca 1,5 timma ut att de fjärrstyrda termostaternas batterier var slut, så det blev typ error i elcentralen vid golvvärmen. Han fixade det och drog härifrån vid 23.30 tiden. Vi klädde på oss och kröp ned i sängarna, med andedräkter som gjorde stora moln i den kalla stugan. Det blev en orolig, och kall natt, men vid 09.00 vaknade vi och då var allt varmt och gosigt igen. Kändes nästan som det innan varit en dröm eller kanske snarare en mardröm…

Jag skulle ringa killen, hade vi avtalat, på morgonen – men han svarade inte. 5 min senare fick jag ett sms. ”Hej, jag kan inte svara, jag är på BB i Östersund, vi fick en liten son i natt!!!”

Va!!! Vad ger ni mig för den?!

Sedan fick vi reda på att de fött i ambulansen 2 mil från Östersund, typ 2 timmar efter att han åkt härifrån! De går inte av för hackor de där norrlänningarna inte, de må jag säga.

Nu har vi det i alla fall varmt och skönt och väldigt mysigt här uppe!

Kram kram

Helena