Wow vilken grå dag det är idag. Det var länge sedan, har nästan glömt hur det känns. Jag menar, tänk om alla somrar och höstar skulle var som denna varit, vilken lycka. All den sol och värme som vi haft det senaste halvåret har i alla fall fått mig att längta efter kyla och snö. Har aldrig hänt tidigare.

Alltså jag kan ibland längt till kylan och snön i Lofsdalen, men det är en annan sak. Där är det förknippat med ledigt, skidåkning och mysiga varma gosiga kvällar i stugan. Här hemma i ”Vässan” är det för mig i alla fall förknippat med nordanvinden, skrapa isiga rutor på bilen, mörker och iskalla fossingar.

Jag älskade Udden och jag älskade att bo på Udden, men fy Fabian vad kallt och blåsigt det var där jämt. Märker skillnaden nu när vi bor, förvisso på ett berg, men i en sänka skyddad från vinden av höga träd i parken och kullar runtom. Vet inte om det är denna exceptionella väderlek som gör det, men här blåser det nästan aldrig!

Hur som haver så är det grått, regnig och trist idag och jag har piffat till trappan vid entrén lite. Nu är ju fasaden på huset så risig så det kanske gör varken till eller från, men jag anstränger mig lite i alla fall.

(Hoppsan vad avslöjande bilderna blev, måste visst göra rent lyktan…)

Min väninna var här härom dagen och vi gick omkring ute på tomten. Jag pekade på det hängiga Gunnebostängslet som satt löst och sa – Usch, måste ta bort det där, ser för taskigt ut. Varpå min väninna svarar – Men alvarligt, tror du att det är någon som ens märker det där, titta på fasaden!!

Ja, det kanske är så, att man bara ser en förskräckliga fasaden och allt annat inte spelar någon roll…

Ha en skön grå dag alla rara!

Kram kram

Helena