Ok, en sak kan jag lätt konstatera. Det blir inga pengar kvar av det vi trodde att vi skulle spara in på mindre bilåkning. ”Vinsten” går oavkortat till spontana restaurangbesök, glass i mängder och en och annan fika! Plus minus noll alltså, men tänk så mycket trevligare och miljövänligare än en massa bilåkande 🙂
Kanske är det nyhetens behag (kan ju alltid hoppas det med tanke på att vågen visar en svag kurva uppåt…) och snart är väl ordningen någorlunda återställd igen.
Västerås har verkligen fått ett uppsving på krogfronten. För några år sedan fanns en, max två, ställen med självaktning i denna stad. 2013 har vi plötsligt så många trevliga ställen så det kan vara svårt att välja. Trevligt! I fredags testade vi en ny spansk tapasbar. Riktigt mumsigt var det även om det där med spansk nog bör sättas inom parentes, för inte var det mycket till riktig spansk mat inte. Men men, det spelade ingen roll för gott var det hur som helst och hela familjen knatade proppmätta hem därifrån i skymningen. Inte förrän dagen efter kom vi på att vi på fredagen hade 10 års jubileum och kanske borde ha firat det 🙂 Så kan det gå!
(Köksbordet får stå i tv:rummet fram till att köksgolvet är fixat)
Annars har helgen ägnats åt en del jobb för min del. Igår skrev jag reportagetexter och idag har jag gjort en mäklarfotografering. Sedan har vi haft en rad trevliga besök minsann. Jag började just att undra vart alla människor, som sagt att de skall hälsa på oss bara vi flyttat in, tagit vägen…
Här hemma har elektriker och snickare satt upp takrosetter och lampor. Äntligen, vi har haft det lite mörkt!
Lillan kan jag berätta, hur nöjd som helst med flytten. I huset som som ligger bredvid vårt (jag står på vår trappa och fotar), på vår lilla gård så att säga, bor en liten tjej som är ett par år äldre än Lillan och de leker så bra ihop! Här är dessutom toppen för barn att vara. Vägen är långt bort och vår lilla grusväg, den som syns i bild, leder ju bara till oss och grannen. Fritt fram för bus och fri lek alltså!
Kram
Helena
Drömhus 
Undrar när jag kan titta på små tjejer i den åldern igen, utan att få ett hugg i magen. Helena, jag följer din inspirerande blogg, den är fantastisk, men den senaste tiden har varit rent hemsk för mig/oss. För ett par månader sedan förlorade vi hastigt o helt oväntande vår älskade dotter. Vårt enda barn. Saga blev 4,5 år. Det var ett vanligt förkylningsvirus typ B som satt sig på hennes hjärta.. Vårt hjärta, vår allt, vårt liv slocknade med Saga.. Jag försöker läsa de bloggar jag läste innan detta hände, men inget ter sig detsamma. Det gör ont att se hur livet fortsätter o barnen leker på gatan utanför. Vad är meningen med livet? Varför hände detta Saga? Vill säga med detta att ta ingen för given, lev i nuet. Vem vet vad som väntar. Kramar från Sagas mamma
GillaGilla
Men kära Linda, så helt förfärligt vidrigt och omänskligt att behöva gå igenom något så fruktansvärt. Jag finner inga tröstande ord, för det finns inga, utan kan bara berätta för dig att jag tänker på dig/er, trots att jag inte vet vilka ni är, och hoppas på att ni får all hjälp som tänkas kan i er ytterst ytterst svåra situation.
Varma kramar Helena
GillaGilla