.

.

Halloj kära vänner, så länge sedan vi sågs och så mycket som hänt i mitt liv sedan sist. Såklart har det hänt supermycket hos er också för det är ju så livet ser ut, en konstant kedja av händelser som leder framåt mot nya insikter, erfarenheter och mål. Det som kändes självklart igår är inte lika självklart idag, och det som var otänkbart en gång blir plötsligt en viktig pusselbit i livets karusell. Saker och ting förändras helt enkelt och vi med dem.

.

.

I över 11 år var bloggandet en stor del av min tillvaro, ja faktiskt en stor del av mitt liv. Mycket kretsade kring det och det tog upp enormt mycket av min tid. Från 2013 och framåt tjänade jag pengar på bloggen. Lite i början såklart, men mot slutet tjänade jag förhållandevis mycket på bloggen varje år. Merparten av min omsättning kom faktiskt därifrån. Kul och lättförtjänta pengar, men det var något som gnagde, något som inte längre kändes bra. Bloggandet hade blivit ett måste och det var inte längre luststyrt. Inför varje inlägg fick jag försöka komma på hur jag skulle kunna tjäna pengar på det, och det var inte kul. Det kändes inte heller autentiskt. Jag behövde inte sådär mycket kläder från Ellos Lindex och Kappahl (de företag som är enklast att tjäna pengar på). Dessutom handlade jag i själva verket väldigt lite kläder, och det har jag alltid gjort. Intresset för kläder är inte jättestort och sedan några år tillbaka försöker jag alltid att köpa kvalitet som ska hålla över tid. Få plagg som stannar i garderoben tills de är utslitna (eller tills jag vuxit ur dem… suck…).

.

.

Ja ni fattar ju, det där var inte hållbart, så successivt tappade jag intresset för att blogga och en stor del av min inkomst försvann. Inredningsjobben hade jag kvar men de är slitsamma på sitt sätt, speciellt eftersom flera av mina kunder finns utomlands samt i andra delar av landet. Med hästar, kaniner och familj och flera boenden och projekt på hemmaplan blev det mer och mer krångligt att åka iväg. Så när ett stort projekt, som jag jobbat med i många år, var klart i Göteborg kände jag att jag behövde ombyte. Jag behövde göra något annat och det som låg närmast till hands var såklart att jobba som sjuksköterska. Tänkte bara att jag skulle prova ett tag över sommaren förra året. Några dagar i veckan kändes lagom och det var så kul! När hösten kom blev jag kvar, fortfarande på några dagar i veckan, men efter en tid krävde de att jag skulle jobba heltid för att få stanna och då drog jag mig ur. Nix pix, heltid som syrra, nej tack!

.

.

Efter en tid kom jag på den briljanta idén att hyra ut mig själv, genom mitt eget bolag, till ett bemanningsföretag, och vips kunde jag precis som jag önskade bestämma helt och hållet själv hur mycket, eller lite, jag ville jobba! Suveränt ju! Så sedan december jobbar jag några dagar i veckan i Köpings Kommun. Och trots att det ibland, i vintras då alltså, kändes drygt att i kolsvart mörker och snömodd, köra till Köping 06.00, så trivs jag så himla bra och det är så roligt att hela tiden utvecklas och lära mig nya saker. Dessutom har jag fantastiska kollegor som förgyller mina dagar som sjuksköterska.

.

.

.

.

Hur går det med inredandet då tänker ni nu kanske. Jodå, arbetsveckan har ju 5 dagar så när jag inte ”sjuksköter”, inreder jag bland annat en vårdcentral i Västerås, stylar och fotar åt flera mäklare, hjälper en familj i Danmark med ett sommarhus (iofs ganska klar med det), fortsätter jobba med mina kunder i Abu Dhabi och så har jag ju fullt upp med våra egna boenden.

.

.

Men just nu har jag semester och njuter och njuter, och får dagligen nypa mig i armen för att förvissa mig om att det faktiskt är sant att vi äntligen efter 2 års väntan, fått flytta in i vårt drömboende i Palma på Mallorca. Vaknar fortfarande varje morgon med pirr i magen! Det här blev bättre än vi någonsin kunnat drömma om! Plötsligt känns det som att det finns något att blogga om igen. Inte för att jag måste utan för att jag faktiskt vill 🙂

.

.

Så på återseende då mina vänner!

.

.

Kram Helena