.

.

Men vi glömmer, Ja gud så lätt vi glömmer, sjunger våra husgudar Kent i sin sista låt Vi är för alltid. Och jag kan inte annat än hålla med, för gud så mycket jag glömt från när vi flyttade in här i Villa Skogsbrynet för 7 år sen. Vi fick nycklarna 4 mars så snart är årsdagen här.

.

.

Som det såg ut och så himla mycket vi gjort! Alla ytskikt, 2 badrum, 1 toalett, putsat fasaden, dränering av tomt, markbeläggning, all elektricitet, vattenrör, nya väggpaneler, taken, trappan, bytt en massa fönster, bytt dörrar, byggt WIC x 3 , byggt staket osv osv. Inte minst har vi räddat huset från att bokstavligen falla, när vi upptäckte att mer eller mindre hela den södra sidans syll och delar av bjälklaget hade ruttnat bort och fick det åtgärdat…

.

.

Jag minns hur jag försökte redigera de första bilderna för att huset skulle se lite mindre fallfärdigt ut. Synd kan jag tycka idag eftersom det hade varit kul med the real deal att jämföra med

.

Minns hur vi rev upp golvet samma dag vi fick nyckeln för att se vad som fanns under.

.

.

Köket har vi i princip bara målat. Golvet, väggarna, skåpen, bänkskivorna (även de i sten). Sen har vi bytt ut lite vitvaror och tagit bort den stora spiskåpan. Taket är också omgjort, nu är det slätt innan var det panel.

Försökte redigera den första bilden av dessa två för att huset skulle se lite mindre fallfärdigt ut 🙂 Om ni tittar noga ser ni att vi har putsat om hela huset och inkluderat den lilla utbyggnaden som innan hade en rutten träpanel. Bytt fönster/dörr uppe vid balkongen, den väggen var förresten rutten så den fick de riva helt… Nytt fönster på utbyggnaden också. Nya stuprör i gammal stil. Observera fasaddekoren, nu är den komplett!

.

.

Vi öppnade upp mellan köket och matsalen/vardagsrummet. Tydligen hade det varit öppet där emellan innan märkte vi när vi började riva…

.

.

Högt i tak eller liten gubbe, vad tror ni?

.

.

Trappen! Jösses vad de jobbade på trappen, men fin blev den!

.

.

Bakom det blå skynket dolde sig det som fick mig att bli svimfärdig. ALLT var ruttet och huset hängde i luften. Man ser det på den första bilden… Här är typiskt en sån bild där jag försökt försköna eländet. Så uppljusad att sprickor, skavanker och nedfallna stora putsflak inte syntes. Tack och lov fick vi fatt på rediga timmermän som satte dit nya timmerstockar, lagade bjälklaget och klädde den skadade väggen med specialbeställt spiktegel samt lagade källarfönstren som också ruttnat.

.

.

.

.

Nu 2020 är nästan allt klart och förhoppningsvis får vi till en altan i sommar också, men det ska man inte ge sig sjutton på. Vi får helt enkelt se…

.

.

Kram

Helena