.

.

Dan före dan före dopparedan och vi har en väldigt härlig julefrid här hemma just nu. Allt är pimpat och klart, bara några julklappar som ska slås in, sen är vi klara för julafton. Känns som att julen i år ligger så till att väntan och längtan blir maximal för de små. Ni vet, hela helgen blir liksom en enda lång väntan som ska fyllas med något. Lillan har haft en kompis här, och så har hon handlat julklappar tillsammans med en av sina systrar. Det har också varit kul julavslutning på handbollen, med fika och julklappsutdelning och sånt. Så hon har haft att göra i alla fall. Själv har jag fixat och donat lite och vilat och myspyst. I morse var Magnus och jag och en av Lillans storasystrar iväg och tränade tillsammans i 1,5 timme. Härligt!

.

.

.

.

Som jag skrev här tidigare så har jag sagt upp mitt medlemskap på den lite exklusivare klubben där jag tränade under knappt ett års tid. Jag behövde det där stället för att komma igång. Det var så härligt att komma dit och alltid ha en PT till hands, skön belysning, bra musik, frukost på mornarna, fräscha duschar och omklädningsrum med allt man kunde tänkas behöva från schampo till plattång. Och så luktade det alltid gott och så var det alltid väldigt lite folk där. Skönt. Det kostade förstås en slant att vara medlem, även om de faktiskt efter en tid halverade priset mot vad det kostade när jag började träna där. Kostnaden i sig var en sporre som, i alla fall i början, fick mig att verkligen gå dit för att få valuta för pengarna.

.

.

Jag känner inte att jag behöver det nu. Jag är mer självgående och så vill jag träna tillsammans med Magnus, och Tildas storasystrar, som alla har kort på Friskis och Svettis. Så nu kör även jag där och det är så perfekt. Nu får Magnus och tjejerna vara mina PTs istället. De är ju alla tre aktiva (Julia) och före detta elitidrottare (Magnus och Jonna) som säkert inte har något emot att trimma sin sambo/styvmor lite, haha!

.

.

.

.

Den vackra buketten kom förresten min älskade Magnus hem med i lördags. Jag höll på att trilla av stolen, för det är inte så vanligt att han kommer med blommor. Han är duktig på att uppvakta på andra fina sätt och är liksom ingen ”blomkille” bara. Det får mig förresten osökt att tänka på pappa som verkligen var en ”blomkille” istället. Han köpte nämligen blommor till mamma  va r j e  fredag i över 40 år. Fint.

.

.

Kram

Helena

.