Jag är verkligen ingen fena på att baka, och inte tycker jag att det är speciellt roligt heller… Men vad gör man inte för att bidra till julmyset, och få lite smarrigt kaffebröd till 1:a advent.

Iförda våra tämligen matchande pyjamasar satte så Lillan och jag en saffransbullsdeg vid 9 tiden på söndagsmorgonen. Medan julmusiken strömmade ur högtalaren i köket och snöflingorna sakta dalade till marken utanför fönstret stod vi där och knådade och sjöng med.

Lite senare kom M yrvaket ned till köket och betraktade med nöjd min den pågående aktiviteten, samtidigt som han mumlade något om att det kändes som att han klev rakt in i en reklamfilm.

Jodå, visst hade jag plockat undan lite extra i köket och låtit Lillan behålla pyjamasen på med flit (för att maximera effekten lite förstås eftersom jag tänkte vara med på bild i min lika rosa pyjamas).

So far so good!

Bulldegen kom ihop sig och sedan blev det precis så som det alltid brukar bli. Frukosten plockades fram mitt i vår drömmiga kuliss, plastpåsar och ostkanter och filförpackningar störde hela den ljuva stämningen, och så stod det inte på förrän Lillan hade tröttnat…

Jaha, där stod jag så själv med en stor bulldeg som skulle förfinas efter konstens alla regler. Efter många om och men kom Lillan i alla fall tillbaka och hjälpte till med några ytterligare moment, men den där reklamfilmskänslan var som bortblåst.

Någon bild på mig blev det som ni ser inte, alltså var det helt onödigt att mjöla ned min nya fina pyjamas…

Men, åter igen, det blev riktigt goda bullar och lite mysigt var det allt ♥

.

Kram kram 

DrömhusHelena