Tjingeling!

Jag tänkte idag prata lite om min hud och vad jag råkade ut för när jag var ung.

I tonåren, och faktiskt  ända upp i 30-års åldern, hade jag av och till problem med stora bölder i ansiktet. De kom alltid en i taget men blev jättestora och gjorde fruktansvärt ont. I övrigt hade jag en ganska vanlig hy, inte direkt några småfinnar och sådant som många andra hade.

Mina problem började när jag var 14-1 år och ganska känslig. Jag provade allt men det fanns verkligen ingenting som hjälpte. Jag var hos flera sk distriktsläkare, ursäkta mig, men den ena sämre än den andra. Gemensamt var att de vägrade skicka mig till specialisterna på Hudkliniken på sjukhuset. De skulle banne mig lösa problemet själva liksom och provade alla möjliga typer av verkningslösa behandlingar med antibiotika etc. Detta ledde förstås till att jag själv utförde närmast kirurgiska ingrepp på mig själv för att lätta på trycket och få ut allt var i de otäcka bölderna.

En av klåparna som kom i min väg, skar hårdhänt upp en böld i ögonbrynet utan att varken bedöva eller tänka två gånger på vilket ärr det skulle bli. Jag skrek som en galning medan tårarna rann. Inte nog med det så satte han sedan in ett plaströr ”för dränering”, något som sedan lämnade ett fult ärr som minne av händelsen.

När jag var 17 år lästa mamma (som haft samma problem i nästan hela sitt liv) en artikel i en tidning om en ny medicin som hette Roaccutan. Den fanns bara på licens (för hudläkare), var svindyr och gav mycket biverkningar, men den var revolutionerande i sitt slag och supereffektiv!

En dag, efter att mamma läst upp den där artikeln, och en stor knöl bredvid näsan började torna upp sig, tvingade jag gråtande och halvt hysteriskt en distriktsläkare att skriva en remiss till Hud. Samma dag klev jag sedan raka vägen in på Hudmottagningens expedition och vägrade gå därifrån förrän jag fått träffa en läkare. Läget var akut och tårarna sprutade på mig. Damen i luckan insåg allvaret och ordnade en akut läkartid inom en timma.

Doktorn som tog emot mig den dagen blev min ”Hero”, trots att han av och till stank sprit. Spelade liksom ingen roll, för han kom på att man kunde spruta kortison i bölderna så försvann de efter en vecka. Ärren blev minimala och smärtan avtog i princip samma dag som kortisonet sprutades in. Innan jag gick ifrån hudmottagningen den dagen såg jag till att ha ett recept på Roaccutan i fickan. Det var inte tu tal om att jag var en absolut perfekt kandidat för den behandlingen.

17 år gammal inledde jag min första av totalt 4 kurer med Roaccutan. Biverkningarna var helt klart besvärliga, men I couldn´t care less. Efter några månader upphörde problemen och ärren tycktes gå tillbaka. Hyn blev fantastisk och jag var lycklig.

Tyvärr kom symtomen tillbaka efter fyra år och jag fick äta ännu en kur med Roaccutan. Samma sak då symtomen försvann men kom tillbaka efter 4 år.

Ju äldre jag blev desto svårare hade huden att läka ärren som blev efter att bölderna försvunnit.

När jag var 29 år åt jag min sista kur (som jag för övrigt fick avsluta i förtid eftersom jag fick dåliga levervärden) och efter det har det faktiskt peppar peppar varit helt ok. Det händer ibland att jag får någon mindre slags finne, men oftast försvinner den lika snabbt som den kom.

Under alla dessa år har jag varit mycket försiktig med vad jag använt för produkter till mitt ansikte. Nu tänker ni att jag använt dyra och fantastiska cremer osv. Men nej, jag har använt Lactacyd till rengöring och oftast bara Apotekets Aco ansiktsgel för fukt. Inget annat. Absolut inget annat. Det var de produkterna läkarna rekommenderade och det fungerade bra. Så fort jag provade något annat om problemen smygande.

De senaste åren har jag dock bytt regim. Jag har använt ett par olika ansiktsrengöringscremer  som funkat bra, och sedan kanske 2 år tillbaka kör jag med Emma S rengöringscreme, ögongel och dagcreme. Tycker de är toppen.

Sedan en månad tillbaka har jag också lagt till ”One Truth 818” ett serum som jag fått från Salong Vasastaden för att testa. Jag brukar aldrig våga prova något nytt, men gjorde här ett undantag och det har gått över förväntan. One Truth 818 är ett mycket potent ”anti ageing serum” som tydligen rönt stora framgångar runt om i världen för sina speciella egenskaper.

Vet inte om jag blivit mindre rynkig (har nog för grova rynkor för det) men huden har blivit sååå mycket mjukare och det känns som att ärren inte är lika skarpa längre. Allt är liksom mer elastiskt och följsamt. När jag tittar mig i spegeln, ser jag mjukare ut på något vis. Är ni med?

Bilden är en före-bild och jag tänker mig att jag ska ta en efter-bild lite längre fram. Spännande att se om ni se samma skillnad som jag gör.

Tack för din tid!

Kram kram

Helena