Så var man hemma igen och vardagen slår till med full kraft.

Hösten ligger framför mig som ett oskrivet blad och möjligheterna radar upp sig. Huvudet fullkomligt svämmar över av idéer, och så har jag fått så många fina och roliga jobbförfrågningar de senaste veckorna så det är inte klokt. De värmer i hjärtat och jag är så tacksam över att kunna försörja mig på detta.

Efter 5 år som egenföretagare känner jag för första gången att jag kan välja bland jobben och faktiskt också tacka nej till sådant som inte känns tillräckligt lönsamt. Det är lyxigt och ett kvitto på att det jag gör är bra. Det har tagit ganska många år för mig att sluta upp med att ständigt tänka ”Snart kommer alla komma på att jag är en fake, och så är den här sagan all”, så det känns skönt att ha kommit så pass långt.

Jag har alltid haft skapligt bra självförtroende, men den där känslan av att allt händer mig för att ”jag har sådan himla tur” och inte för att jag är duktig på det jag gör, den vill inte riktigt släppa taget. Det händer faktiskt ganska ofta att välmenande och peppande vänner och bekanta säger just det till mig. ”Vilken himla tur du hade som lyckades sälja in dina bilder till den tidningen” eller ”Vilken tur du har som får så mycket roliga jobb”. I början tänkte jag inte så mycket på orden och vad de gjorde med mig. De liksom bara var så, och jag fogade mig i den sanningen. ”Tänk vilken otrolig tur jag har hela tiden, men när turen tar slut gör nog jobben det också…”

Det var egentligen först för något år sedan som jag började ifrågasätta tesen om ”min otroliga tur”. Kunde det möjligen vara något annat än just tur som gjorde att jag lyckades ganska bra i branschen?

Kort därpå dök jag på följande totalt förlösande citat:

”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.”

.

Tusen tack Ingemar Stenmark för de orden!

.

Kram kram

Helena

Jag blir jätteglad om du gillar Drömhus på Facebook ♥ Sidan hittar du HÄR