Jag var så sjukt noga med att skydda Mats Theselius-fåtöljen när vi skulle frakta den från Västerås till huset i fjällen. Den var sprojlans ny och inte en prick fanns på den. Resan gick bra och fåtöljen kom hel in i huset.

På kvällen premiärsatt jag försiktigt där med ett glas vin i handen och tyckte att vi hade det finaste huset i hela världen. Jag la till och med en filt i fåtöljen för att det inte skulle bli några skador.

Morgonen därefter trodde jag inte mina ögon. Tror ni inte att trots alla försiktighetsåtgärder var där en stor repa på insidan av armstödet. Jag trodde att jag skulle dö…

Fåtöljen är inte världens mest bekväma, men inte världens mest obekväma heller. Det som gör den så in i vassen opraktisk är att vi är så jäkla rädda om den. Jeans med små nitar på fickorna går bort, stora klockor och vassa ringar och armband likaså. När vi har gäster måste vi alltid be dem att inte sitta i den OM de råkar ha jeans på sig, eller några andra metallutsmyckningar med för den delen.

Men men, jag har sagt det förr och säger det igen. Det är de där första reporna som gör så in i helskotta ont, sedan planar det ut.

Kram kram

Helena