I ett och ett halvt år har den nu fått torka. Lofttrappan som byggdes i Västerås och kördes upp hit förra vintern. Herre Gud vad vi velade om denna trappa. Som ni ser är utrymmet ytterst begränsat och stigningen, på drygt 3 m, är väldigt brant.

Vi ville helst inte ha bara som en stege upp, utan gärna något som mer liknade en trappa. Nu blev det mer eller mindre ”bara en stege med trappsteg” till slut ändå, efter det att det ena förslaget efter det andra skrotades. Vi tog in offerter från olika trapptillverkare, men det blev bara pannkaka av alltihopa. Vitmålad trätrappa med allmogestaket, kvalificerad rovdjursbur med 1 m högt ”pinnstaket” hela vägen upp, ja ni fattar själva, det gick ju bara inte. Till slut kvarstod bara detta alternativet och vi fick nöja oss med det. Vi behövde ju liksom komma upp på loftet…

Trappan är byggd i vanlig furu, som gulnat något våldsamt sedan den sattes på plats, men nu har M målat den så den är riktigt vit och fin. Det har inte känts så roligt att fota just den vyn, i och med den gula trappan, men nu var det kul igen. Och det blev så fint!

I dag lättar vi för Västerås ännu en gång denna sommar. Lovet sjunger på sin sista refräng och den där vanliga vardagen kickar in brutalt igen på onsdag morgon. Hösten är i antågande och det känns i varje cell. Luften här uppe är hög och vindarna svala. Förhoppningsvis får vi njuta av en varm och skön höst med Brittsommar och allt vad det heter.

.

Jag blir jätteglad om du gillar Drömhus på Facebook ♥ Sidan hittar du HÄR

Kram kram

Helena