.

.

God kväll!

.

Ni vet hur det är med barn… Har de bestämt sig för en sak så är det väldigt svårt att få dem in på en annan bana. I det här fallet syftar jag förstås på mitt eget barn och ett avhugget rådjurshuvud a la gosedjur…

Äpplet faller som bekant inte långt från trädet och när Lillan i fredags hittade detta huvud på Åsby sa hon direkt – Snälla mamma kan inte jag få den, jag vill ha den ovanför sängen i mitt rum i Lofsdalen, den skulle passa sååå bra där! Snälla, snälla, snälla!

Huvudet skulle onekligen passa där, men jag är av den åsikten att man inte per automatik måste få något varje gång man går in i en affär och ser bedjande ut.  Så av ren princip, då jag tycker att det varit tillräckligt med presenter och klappar och dyl de sista veckorna, sa jag nej, men lämnade öppet för ett eventuellt inköp längre fram.

Nu var det ju ingen gigantisk investering vi talar om, men jag tyckte ändå att jag redde ut situationen (dvs föll inte till föga) ganska bra och det blev inte några sura miner att tala om. Efter fikat hamnade vi igen, av någon underlig anledning, vid gosedjurstroféerna. Jag såg hur gärna mormor ville köpa det där djuret till henne, men jag förstod också att hon inte skulle göra det eftersom jag sagt nej.

Nu föll det sig så att Lillan plötsligt själv kom på att hon fått pengar av farbror Gösta i julklapp. Saken var alltså biff, hon köpte sin allra första ”inredningspryl” för alldeles egna pengar, och hon är bara 7 år. Vad ska det bli av den damen?

.

Kram kram

Helena

.

Klicka HÄR och läs fler inlägg i bloggen