Glögg, peppisar och clementiner står ständigt framdukat för den som känner sig sugen hemma hos oss!
Jag hade bestämt mig för att jag bara skulle grotta ned mig i julpynt och saffransbullsbak och all sköns härlig julstämning i år. Vi bor trots allt i ett julhus, remember! Men nja det har väl inte riktigt blivit så som jag hade tänkt… Julgranen ligger fortfarande ute på tomten och något bullbak har det inte blivit, men det blir väl jul ändå kan jag tro.
Jag veeet hur sjukt tråkigt det är med alla som hela tiden måste hålla på och berätta hur mycket de har att göra hela tiden, men jag har faktiskt jobbat hemskt mycket i år. Så mycket att jag faktiskt blev sjuk runt månadsskiftet april-maj. Fick mig en tankeställare då och tog det lite lugnare under sommaren. Men när hösten var här, var hjulen i rullning igen, och de gick bara snabbare och snabbare. Såhär kunde det inte fortsätta. I november beslutade jag och M oss för att nu fick det vara nog med att jag jobbade sådär mycket. Vi gjorde en analys av min verksamhet, vad var mest lönsamt och vad var minst lönsamt? Det minst lönsamma ”got to go”! Sagt och gjort, en del av min verksamhet knoppades av och lades ut på entreprenad, jag behåller kontrollen men har någon annan som sköter det. Perfekt lösning!
Tempot är betydligt lugnare nu, vilket känns underbart! Tyvärr finns en del saker i mitt liv som tagit skada av att jag haft det så stressigt det senaste året (tror jag i alla fall). Familjen naturligtvis, och då främst Lillan som jag för första gången på 7 år känt ett oerhört dåligt samvete för, vi har ju alltid haft sååå mycket tid ihop innan hon och jag. Hon har alltid gått korta dagar på dagis, brukade lämna vid 9-10 tiden och så hämta senast vid 15, och någon ledig dag här och där tog vi oss alltid förr. Senaste året eller kanske 1,5 året, sedan hon började på förskolan, har dagarna blivit längre och vår ”mystid” kortare. Trist men det har varit nödvändigt. Sedan har också bloggen tagit stryk, det har ni nog märkt, och mitt fotointresse har mer eller mindre upphört. Jag har liksom inte tagit mig tid att fota på väldigt väldigt länge, så lågan har i princip falnat. Vill hitta tillbaka till den där underbara skaparglädjen och kanske leder mitt ”nya” lugnare liv till att kreativiteten och skaparglädjen kommer tillbaka. Ni kan väl hjälpa mig att hålla tummarna för det?
Varför har det då inte blivit något grottande i julförberedelser för min del, när jag nu börjat jobba mindre och allt? Helt enkelt för att jag inte orkat, jag bara njuter av att titta på julkalendern med Lillan, bläddra i en tidning, småpyssla här hemma, laga lite god mat och bara ta det så lugnt som det bara går… Får eksem när jag tänker på julstress och prestationsångest när jag ser alla andra ”tokjula” i sociala medier. Till nästa år kanske jag är en av dem som ”tokjular”, för det är ju ändå ganska mysigt… om man har tid!
Hur klarar ni balansen i era liv?
Kram kram
Helena
Drömhus 
Vad fint att du delar med dig av dina tankar och hur vardagen är 🙂
Jag tycker dessutom det är skönt att du inte har så jättemkt julbilder, utan är mer intresserad av de nya tavlorna m.m. Ni har så bra smak och så vackert hus.
GillaGilla
Kommenterar sällan/aldrig men måste säga att jag uppskattar din blogg just för att den inte är då hysteriskt tillrättalagd med div. ”krispiga” attribut och toookjulande. Innerst inne inser vi väl alla att sådär ser det inte ut hemma hos en barnfamilj med yrkesarbetande föräldrar?! Inte på riktigt och vid sidan av kamerans vinklar.
Keep up the good work!
/Helena
GillaGilla
Så bra gjort av dej att dra ner på aktivitet och stress! Det är verkligen lättare sagt än gjort.
Känner igen mig mycket i att man ”går i väggen” som jag gjorde för första gången rejält som företagare för ca 3-4 år sedan. Bestämde mig sen för att hälsan och dottern skulle vara det viktigaste. Men så hittar man nån sysselsättning som är både rolig och givande ekonomiskt också är ekorrhjulet igång igen. Har de senaste 2-3 åren lovat migsjälv att dra ner på jobb och det har jag gjort ett tag men sen är det igång igen. Denna hösten bestämde jag mig för att pausa rejält och tog tjänstledigt men efter några månader trillar jag dit igen med plugg och massa andra uppdrag som får tiden att slukas.
Ja hur gör man egentligen för att hitta och bevara den där balansen, haha.
GillaGilla
Så skönt att se att en inredningstokig också tappar gnista och ork. Ett tips bara när man är stressad eller nere, bästa medicinen är motion, gärna långa promenader. Det visste du säkert, men ibland behöver man bli påmind, även gamla sjuksyrror 🙂 Må gott och God Jul, Helena!
GillaGilla
Jag köper mig tid. Bor på landet men tar taxi till jobbet, har städhjälp, hjälp med trädgården och senaste två åren har jag kört julbord på catering. Tycker det är jättetråkigt att jag inte hinner pyssla mer hemma. Har någon konstig idé om att allt ska vara perfekt. Tyvärr kan ju städfirman inte sortera och och organisera så mycket får man trots allt ta hand om själv. Vår dotter har flyttat hemifrån men när hon var liten orkade jag ta hand om allt själv plus hästar, hundar trädgård och mat, hästtävlingar på helgerna och hoppträningar i veckorna samtidigt som hemmet var i toppskick. Just nu värdesätter jag tiden ihop med min man och vi har valt att helt enkelt köpa oss fritid med all hjälp. En gång i månaden åker vi till Skåne/Danmark och hyr in oss i en svit, går ut och äter, shoppar men går hem tidigt till hotellet. Jag läser inredningstidningar och min man dricker whiskey medan hundarna är på pensionat. Det är total avkoppling.
GillaGilla
Kan säga att vi fixar det inte! Jag sitter här utbränd och tungt medicinerad. Huset ska sälja till förmån för lägenhet = mindre underhåll = mer tid i fjällen.Städhjälp har vi sedan flera år och det kommer vi aldrig att sluta med!!! Prioriterar all tid jag kan med barnen som inte kommer att bo hemma länge till. Lev livet med hjärtat inte med prylarna.
Kram
GillaGilla