I morse trodde jag på allvar att M hade feber och yrade. Han sprang upp på övervåningen för att hämta något till Lillan, och så kom han ned och sa att han hade krockat med en fågel i Lillans rum…

Jamen ni hör ju, hur skumt?

Lillan och jag kutade förstås också upp för att se den där fågeln, men inte var det någon fågel där inte. Nu trodde jag ännu mer att han yrade och hallucinerade.

Någon timma senare satt jag på toaletten, ensam här inne, och plötsligt hör jag hur det rör sig uppe på övervåningen. Jag hade larmat av när jag kom hem från skolan jag skjutsat Lillan till, så jag viste att jag var helt ensam hemma.

När jag kom upp såg jag den på en gång. Den lilla fina talgoxen hade satt sig som ett litet fint pynt i kristallkronan i hallen 🙂

Sorgligt nog var den så illa däran så den dog när den kom ut i snön. Vet inte om den flög mot fönstret och skadade sig eller om den var helt uttorkad. För jag har ingen aning om hur länge den varit här inne. Vi vädrade i helgen, så den måste ha kommit in då…

Kanske har den suttit bland de andra fåglarna i Lillans lampa sedan dess! Vem vet?

Kram kram

Helena