Alltså när jag växte upp, typ runt 80- och 90-talet (på 70-talet var jag för liten för att tänka på det) var det precis bara Bang & Olufsen som stack ut och hade sådär våldsamt snygga teknikprylar. Det var slimmade telefoner, tjusiga cd-spelare och hightech tv-apparater.

De var sjukt dyra och hade man inte råd med dem så, tja… då var det bara att köpa sig en standard megaklump och ställa i vardagsrummet. Minns ni hur galet mycket plats en stereo med högtalare och en tv-apparat med video tog upp i första lägenheten (min var en 1:a på 38 kvm, 2 kvm gick åt till stereo och tv)?

Där mina vänner kommer aldrig någon kunna säga att ”det var bättre förr”, haha!!

Nu däremot finns det en massa snygga, snitsiga, slimmade pryttlar, som inte tar någon plats alls och inte kostar de en förmögenhet heller.

Den här snyggingen (ljudanläggning) kom M hem med innan vi åkte till Lofsdalen. Men hallå, hur bra passade inte den då, i vårt hus?? Ghaaa! Till och med vit sladd!! Hur knasigt har det inte varit, eller är kanske fortfarande, med alla svarta sladdar till allting? Fattar inte grejen…

Bra lät den också. Men där måste jag bara lämna en liten reservation. Har nämligen inte alls någon koll på sådana saker. Den låter, jag hör vad de säger/sjunger och inga avvikande ljud hörs, alltså är den bra för mig (men mest är den bra för att den är snygg, hehe).

Kram kram

Helena