Långfredag, minns ni vad lång den var när man var barn? Och minns ni hur lång våra föräldrar sa att den var när de var barn?
.
.
Nu för tiden är det ingen skillnad på någonting. Allt är bara än jämn sörja av kommersiell hets. Spelar ingen roll om det är måndag söndag eller långfredag…
.
.
Jag tycker att det är synd. Kalla mig gammalmodig men jag saknar faktiskt tiden då helg var helg och vardag var vardag.
.
.
Tänk så underbart det var då det kunde gå två-tre dagar utan att man ens fick tag på en dagstidning. Juldagen, annandagen, ingen tidning. Långfredagen, påskdagen och annandag påsk, ingen tidning. Ville man ha koll på världsläget fick man kolla Aktuellt eller Rapport på kvällen, vilket innebar att alla (förutom de som lyssnade på radion) gick omkring lyckligt ovetandes om allehanda olyckor och elände som utspelats under dagen. Nuförtiden är vi aldrig lyckligt ovetande…
.
.
.
.
Kram kram
Helena
Det var en annan stillhet i nuet då, för står precis tanken och känslan. Saknar med att längta efter något så där som man gjorde som barn… Nu är det alltid planering, ingen förväntan…
GillaGilla
Håller med, det var något visst med det!
GillaGilla
Precis så tycker jag med.
Som jag sa i torsdags, att i morgon (läs långfredag) är allt stängt så vi får antingen köpa det nu eller vänta tills på lördag. Vilket århundrade lever jag i kan man undra?
GillaGilla
Du har SÅ rätt! Och egentligen tror jag att den där ”påtvingade” vilodagen var bra för oss alla…..
GillaGilla