God morgon!

Jösses vad tiden springer iväg. Nästa vecka är det sportlov och skön efterlängtad semester väntar i huset i Lofsdalen. Framför allt ser jag fram mot att få hänga med den här lilla damen helt ostört och sammanhängande.

Brukar inte ha dåligt samvete för att jag jobbar mycket, hon märker vanligtvis inte det eftersom jag ofta jobbar innan hon går upp, eller efter att hon somnat. Hon har, i alla fall tidigare, haft korta dagar i både dagis och skola och snarare tyckt att jag kommit för tidigt och hämtat (på dagis hade de tom önskemål om att jag skulle lämna tidigare på morgonen för att hon inte skulle missa så mycket…). Men de sista veckorna har det varit lite intensivt och det har hon märkt av.

Hon sa igår eftermiddag – Mamma, ska du vara hemma ikväll? Ja, det ska jag, sa jag. Då sa hon, – Ska du verkligen bara vara hemma, inte åka till Stockholm eller jobba eller något sådant? Nej, jag ska bara vara hemma… sa jag. – Vad skönt… sa hon och strök mig över armen.

Det gjorde lite ont…

Kram kram

Helena