Tavlor är så förbaskade svårt…

1. De ska passa i smak för minst två av familjens medlemmar (dvs de vuxna).

2. De ska fungera i storlek och färg för hemmets väggar och övrig inredning.

3. Man ska hitta dem!

4. Och de ska passa plånboken 🙂

Inte helt lätt alla gånger. Men ibland dyker rätt tillfälle upp, och då gäller det att agera direkt.

Slösurfade runt på Lauritz i höstas och dök på två fotografier som jag genast blev störtförälskad i. Visade dem för M och han blev lika förtjust. Någon dag senare var det budgivning och jag kom av en slump ihåg det. Brukar nästan alltid glömma bort det när det är något jag bara funderar sådär halvt på.

Intensiv budgivning på två av fotografierna exakt samtidigt, så jag kunde bara buda på den ena. Den blev tillslut min, men fasiken vad jag ångrade mig att vi inte loggade in på en till dator här hemma, för att buda även på den andra…

Nu hänger de äntligen där på väggen (om än provisoriskt med för liten passepartout), de tjusiga mannekängerna som fotats backstage av Jens Goethel under en Gallianovisning i Paris. Signerad och med äkthetsintyg och allt.

Den är sååå vacker och jag bannar mig själv för att jag inte budade på den andra samtidigt…

Kram kram

Helena