Styvbarn och styvmor, huga vilka negativt laddade ord.

Vi brukar på skoj använda dem här hemma, eller kanske är det mest jag som skojar och kallar mig själv för ”den elaka styvmodern”. Tror faktiskt inte att de upplever mig som sådan, så då går det ju att skoja om det, eller hur?

Vad använder ni annars för ord när det kommer till de här grejerna? Bonusbarn, bonusföräldrar?

Bonusbarn, det kan jag köpa, men bonusföräldrar tycker jag är ett tveksamt uttryck… Inte jättemånga barn som kan se något positivt i att föräldrarna skiljt sig, och att någon annan vuxen plötsligt ska bo under samma tak och ha åsikter om ditten och datten. Ingen bonus direkt va, ur ett barns perspektiv alltså?

Med det menar jag inte att det inte finns något positivt med det alls, för det gör det. Fler som kan vara med och skjutsa, fler som kan ta ansvar, fler om kan lyssna, fler som kan bidra till försörjning, fler som kan hitta på kul saker osv. Men just det där med ordet bonus ”vette sjutton”… Måste finnas ett bättre ord…

Jag har två vet ni va? Bonustjejer alltså. Jag fick ett mail, eller en kommentar en gång minns inte vilket, från en som tyckte att jag var väldigt konstig och orättvis som bara skrev om Lillan och Lillan hela tiden, jag hade ju ändå 3 barn!!

Det har varit ett medvetet val av mig att inte exponera Lillans storasystrar på bloggen, bland annat med respekt för deras mamma.

Hehe, ja så kan det gå här i cybervärlden, man tror att man vet något om dem man läser om. Men gör man verkligen det? På riktigt alltså?

Nåväl, mina (de är pytte lite mina i alla fall) bonustjejer är stora nu, de blir 18 och 20 i år, och jag är otroligt glad och stolt över dem. De var bara 5 och 7 när vi träffades och har bott med oss varannan vecka sedan dess, så de har liksom vuxit upp med mig, och jag har fått se dem växa upp och bli de fina och duktiga damer de är idag. Det har inte varit skitlätt alla gånger, men mestadels har det faktiskt gått himla bra. Vi har liksom alltid respekterat varandra och varandras roller och varit som en vanlig familj. Det har aldrig varit något tjafsande med ”du kan inte bestämma över mig för du är inte min mamma” eller något sådant trist.

De är också världens världens bästa storasystrar till Lillan, som givetvis dyrkar marken de går på. Huga så ensam hon hade varit om hon inte hade haft dem!

Och tänk så mitt i prick de träffade med julklappen till mig i år.

Känns som att de efter 12 år har skaplig koll på vad som roar deras gamla styvmor 🙂

Kram kram

Helena