Godkväll
Ny vecka ny regering får man väl säga en dag som denna… 😦
Men värst av allt är att 13% av Sveriges befolkning redan tycks ha glömt (eller kanske aldrig förstått vad som hänt i historien). Det tog i runda slängar 70 år, och då har vi ändå blivit påminda så många gånger de senaste decennierna!
En gammal jobbarkompis berättade en gång för mig, hur hon tillsammans med flera hundra landsmän, blev fösta likt boskap längs vägar och genom skogen i Bosnien i början av 90-talet. Hon berättade hur folk föll och dog av utmattning när de inte orkade längre, eller blev skjutna om de försökte fly, och hur hon fick lov att kliva över de döda kroppana för att ta sig fram.
Hennes pappa och bror var försvunna och deras hem hade grannarna (som var serber) plötsligt bara tagit ifrån dem. Grannfrun var speciellt förtjust i det faktum att hon faktiskt helt sonika kunde ta över min jobbarkompis mammas skosamling. Det var helt ok, eftersom de var serber och min väns familj var bosnier, och bosnier var plötsligt inget värda… Grannfrun och min väninnas mamma hade umgåtts tidigare, innan bosnierna blev mindre värda, för att inte säga värdelösa, så hon visste precis vilka skor som fanns i garderoben.
Min jobbarkompis klarade livhanken där i skogen, och lyckades ta sig till Sverige (tack och lov). Till skillnad från många andra (ca 110 000) som fick sätta livet till för att någon eller några bestämde sig för att de var mer värda än andra. Över 2 miljoner människor tvingades på flykt till andra länder, och överlevde. Och tänk er såhär – Kanske kanske var det så, att tack vare att det fanns länder som tog emot dem med öppna armar, slapp många många av dem uppleva, och i resten av sitt liv bära med sig minnet av hur det känns, att under gevärshot tvingas kliva på och över döda kroppar för att ta sig fram mot en eventuell egen död…
Min jobbarkompis (som är ett par år yngre än vad jag är) gick igenom detta, ungefär samtidigt som jag 110 mil längre söder ut, med solbränd näsa, funderade på om jag skulle beställa en Heineken eller en Amstel till souvlakin den kvällen…
I, du är min hjältinna!
Kram kram
Helena
Drömhus 
Det är det personliga erfarenheten och/eller förmåga till empati som gör att man inte röstar främlingsfientligt. ”Walk a mile in my shoes” skulle alla behöva göra, att uppleva krig och kaos för en minut. Att ställa sig frågan: hur skulle du ha reagerat om ditt land var krigshärjat eller om du riskerade livet för din åsikt? Skulle du inte vilja komma till en fristad?
GillaGilla
Fint inlägg. Jag blir riktigt berörd!
Kram Lena
GillaGilla
❤️
GillaGilla
Ja, 13% skrämmer och jag tror att alla, och framförallt de traditionella partierna, öppet måste börja prata om integration och inte bara immigration. Vad händer efter att vi har öppnat våra hjärtan? Hur ser planen ut för att få in alla i det svenska samhället? Var är flaskhalsarna i systemet för jobb och bostad för de nyanlända och hur ser handlingsplanerna ut för att komma till rätta med dem? Utbildning, diskussion och debatt och valresultatet nästa gång kommer att se annorlunda ut.
GillaGilla
Tack för att du skriver så att det berör!
GillaGilla
Exakt, de har ju bara blivit tystade de andra partierna och därför har man inte diskuterat integrationen. Det måste till för detta kan ju inte vara annat än missnöjesröster. Jag tror inte på att svenskarna är så rasistiska. Dessutom tyder många undersökningar på att det är många invandrare som röstar på SD. I mina ögon helt förståeligt då det är de som måste slåss om jobben och bostäderna. Vi svenskar har det bra ändå.
GillaGilla
Skäms på dig Helena.
Jag är serbIska och jag kan tala om för dig att bosnierna(bosnienmuslimer) gjorde nästan värre saker med serberna, dom skar halsen av dom istället för att skjuta dom, dom våldtog kvinnor och barn och satte eld på deras hem, men den sidan av historien fick väl du aldrig höra, och det kommer väl din kära vännina aldrig att erkänna.
Båda sidorna var dumma i huvvet men att du så öppet tar ställning till ena sidan utan att veta mer och bättre är ett lågvattenmärke för dig. SKÄMS
GillaGilla
Hej Emma. Jag har inte medvetet tagit ställning för någon sida. Jag har bara återberättat en berättelse som berört mig starkt. Men jag ber verkligen tusen och åter igen tusen gånger om ursäkt för att jag inte precis som du skriver, också skrev: Båda sidorna var dumma i huvudet och de andra var säkert inte bättre! Det ångrar jag verkligen att jag inte gjorde, det hade givetvis varit det absolut bästa och mest politiskt korrekta sättet att skriva inlägget på. Nu gjorde jag inte det och det ber jag om ursäkt för. Jag är som du säkert vet inte journalist och att ge sig ut i såhär svåra frågor i en inredningsblogg var förmodligen dumt. Jag ber verkligen från djupet av mitt hjärta om ursäkt till alla som känt sig kränkta av inlägget jag skrev. Det vara verkligen inte min mening att varken välja sida eller peka ut någon folkgrupp. Det var min sorg över att 13% av Sveriges befolkning röstar på ett främlingsfientligt parti, som egentligen var det primära och som fick mig att tänka på vad min arbetskamrat berättade för mig en gång. Ber om ursäkt ännu en gång!!! Vänligen Helena
GillaGilla