God kväll kära vänner
Woops, blev vist två veckor av bloggtorka här. Eller bloggtorka och bloggtorka, nog har det funnits saker att skriva om allt, men har tiden och närvaron funnits? Nej, svaret är nej, jag har varit helt i min egen värld. Ja först var jag ju sjuk och sedan var jag konvalecent och sedan fick jag jobba häcken av mig för att komma ifatt…
Men nu struntar vi i det och ser framåt. Ny vecka, nya friska tag och nya blogginlägg!
Vet ni att jag tror att bordet vi köpte till Lofsdalen är det finaste soffabordet in history!! Så himla glad över det.
Det designades redan 1956 av Poul Kjaerholm, som ville att Fritz Hansen skulle producera det. Det var inte intresserade, och det blev då istället E Kold Christensen som börjad producera dem. Det fortsatte de med fram till 1980 då E Kold dog.
1982 tog Fritz Hansen över produktionen och har fortsatt med det sedan dess.
Vi vet inget om just vårt bord (som vi köpt på auktion), förutom att det måste vara mer än 34 år gammalt. För det är märkt med E Kold Christensens stämpel.
Så himla coolt! Tänk att ett så gammalt bord har landat i vår stuga i fjällen.
Jag gillar verkligen tanken på att det stått någon annanstans i ett annat sammanhang. Någon har köpt det för mellan 34-58 år sedan och varit toknöjd. Tyckt att det var sååå modernt och supersnyggt och nu har vi gjort detsamma. Köpt det och tyckt att det var så supersnyggt och modernt!! Blir så nyfiken…
Kram kram
Helena
Verkligen snyggt det där. Coolt underrede där det liksom är lite oregelbundet, det som sticker ut och håller skivan, om du fattar. Häftig känsla med sånt gammalt bord.
Kram Lena
GillaGilla
Det är inte alla bord förunnat att bli ”designklassiker” 🙂
GillaGilla
Så häftigt att något så pass gammalt känns lika snyggt och ”rätt” idag!
GillaGilla
Eller hur! Det tycker vi med!!
GillaGilla