Alltså, jag visste nog inte bättre… Och vet faktiskt fortfarande inte!

Man får inte ta koraller från havet har jag förstått, men får man ta dem från stranden, när de är döda?

När jag var 19 reste jag runt i Australien. I Cairns, vid Great Barrier Reef, tog jag dykarcertifikat (och hade ihop det med dykinstruktören, men det är en annan historia) och vi fick stränga instruktioner om att inte ens vara i närheten av att röra korallerna på havets botten.

2006, 15 år senare, reste jag till Borneo med M och hans flickor som var små då. Vi besökte små öde öar och stränderna var fullständigt överösta med snäckor och koraller. Flickorna var lyckliga små samlare, och ryggsäckarna tunga av havets skatter när vi i Frankfurt blev stoppade i tullen…

Tulltjänstemannen såg bister ut och skakade på huvudet när han plockade ut snäcka på snäcka och korall på korall ur flickornas ryggsäckar. Vi fattade ingenting, och fick heller ingen förklaring. Plötsligt stod flera gubbar och pratade hetsigt, på tyska, med varandra och såg tillslut lika förvirrade ut som oss. Plötsligt packade de ned alla snäckor och koraller i våra väskor igen och sa åt oss att gå. Hepp, vad var det som hände?!

Ja ha, vi gick och kom hem till Västerås med alla våra fynd. Sedan dess har de legat där i en påse. När vi flyttade hit var jag på väg att slänga påsen, men kunde inte. Rensade lite men sparade det mesta.

Här om dagen slog det mig att när skadan nu ändå är skedd (om man inte får plocka koraller på stranden) är det väl bättre att de får stå framme, vara vackra och påminna oss om den fantastiska resan vi gjorde då.

Så skäms på mig, men i vårt vardagsrumsfönster står nu en alldeles äkta korall från Borneo…

Kram kram

Helena