Ingenting faktiskt… Jo, en söt vit kruka med några fåglar på (varför går jag alltid igång på fåglar, har alla möjliga varianter inklusive en Ripa som jag inte vet vart jag skall ha). Pippikrukan följde alltså med hem från Stockholmstrippen tidigare i veckan.

Nu har jag inte hunnit fånga den på bild ännu så det får bli en annan dag.

Men varför blev det ingen fin Cestita då? Av den enkla anledningen att den inte levde upp till mina förväntningar.

Jag menar, jag betalar bara inte 2 500 kr för en plastlampa i en lite halvranglig träram, som till råga på allt tappade handtaget när M lyfte på den.

Storasystern Cesta är så fin och rejäl i glas och stadigt trä, men så kostar den över 7 000 kr också. Klasskillnad på de två vill jag lova.

Fick lite känslan av att de som tillverkar den populära lampan kommit på ett sätt att tjäna snabba pengar. Liksom –  ”Tjohooo, lampan är poppis men svindyr, jag vet, vi gör en billighetsvariant som inte kostar något att producera, och så säljer vi den lite halvdyrt (eller heldyrt, beror på hur man ser det) till alla dem som inte tycker att det är normalt med lampor för 7 000, och så tjänar vi storkovan”.

Nej, inga plastlampor för massor med pengar här inte. Då får jag väl helt enkelt spara till den stora, eller strunta i det helt så länge.

Synd bara på så rara ärtor…

Kram kram

Helena