Jag har många kompisar, men ett fåtal mycket nära vänner. Båda delarna är obetalbara och ett absolut måste för livskvalitet  och lycka. I alla fall för mig. Vi umgås inte jämt och hela tiden, så som man gjorde när man var 15, men vi ses ganska frekvent i alla fall. Det är fantastiska tjejer som jag beundrar. En har varit min följeslagare i hela 33 år och en annan anslöt i oktober 1996, för 17 år sedan. Andra har fallit bort under vägen.

Tack gumman för den fina avkomman du gav mig här om veckan (och tack för Global förstås)!

Kram

Helena