Som jag berättade för någon dag sedan upptäckte vi att vårt hus var mer allvarligt skadat än vad vi visste om. Sjukt rädd kan jag säga att jag blev av den vetskapen… Tror att jag skrev det den gången också. När man upptäcker något sådant som denna typen av skador, slås benen undan för en en smula. Man oroar sig för att man inte vet om det går att laga, hur mycket kommer det att kosta, är det mer, osv? Sedan återstår oron över att man inte skall få tag på rätt yrkesfolk för uppgiften.

Vem kan byta en syll och rädda ett bjälklag på ett 100 år gammalt hus liksom?

Efter grävning.

Bakom det blå skynket är eländet…

Baksidan är nu dränerad och allt gammalt bös är borta (grunden till en entré dök upp under den gamla otäcka altanen). På bilden nedan ser man hur det såg ut innan vi började gräva. En gammal stenbelagd altan, som låg emot den helt oskyddade syllen (syll är själva timmerstocken som ligger på grunden och som hela huset vilar på så att säga).

Före grävning

Om ni tittar till höger ser ni en liten bit av källarfönstret som sticker upp. Huset har som sjunkit ned i jorden genom åren så knappt inget av den vackra granitgrunden syntes på den södra sidan. Titta nu på den övre bilden så bra det blivit när vi sänkt marknivån till den ursprungliga. Så ser det ut på de gamla ritningarna som jag fått tag på!

Runt ”halvmånen” skall vi anlägga en mur som skall sticka upp en bit ovan kanten/gräset plus eventuellt en liten häck.

När det gäller syllen och bjälklaget har vi efter en tids letande hittat så rätt! Killar som verkligen vet vad de pratar om. Ni vet riktiga timmermän som inte tittar på vårt hus och skakar på huvudet. Istället säger de – Det här är ganska vanligt på gamla hus. Vi har gjort sådana här jobb förut, det är inget konstigt, det är lite pyssel men det går att fixa! Precis vad en halvhysterisk bloggerska, på gränsen till nervsammanbrott, behöver höra.

Jag menar titta hur vårt fina hus ser ut under den ”blå kjolen”.

Ser nästan tandlöst ut… Man kan ju bli nervös för mindre eller hur?

Kram

Helena