Lillans storasyster hade bakat en äppelpaj idag när jag kom hem. Jag kunde inte låta bli att fota…

För en massa år sedan brukade jag redigera bilderna såhär ibland. Nuförtiden gör jag oftast så lite som möjligt med dem, men det var riktigt skojigt att lajja lite extra idag!

När jag började blogga 2007, för 8 år sedan, var de flesta bloggare ganska ”crapiga” på att fota. Jag själv var en katastrof. Det fanns säkert en och annan duktig bloggare också, som tog fina bilder, men dem stötte jag inte på under de första åren i alla fall. Det var liksom en annan sport att blogga då.

De flesta bloggarna var tämligen nya, och hela den här bild och stylinghysterin som råder idag var bara i sin linda. Någon kom på ett sätt att redigera sina bilder, och ett gäng andra hängde på. Man hjälpte varandra med tips på kameror, filter och redigeringsprogram. Ingen visste exakt hur man gjorde, men alla provade sig fram och härmade varandra (eller inspirerades av varandra, beror på hur man väljer att uttrycka sig). Det var kul, och en ny värld med nya kunskaper och nya bekantskaper öppnade sig. Sverige krympte och plötsligt hade man vänner från Ystad i söder till Haparanda i norr.

På den tiden var det inte många som tjänade pengar på sina bloggar. Det är klart att det fanns några redan då. Blondinbella, Trendenser och Underbara Clara var väl några av de mer namnkunniga bloggerskorna som var tidigt ute och insåg potentialen. Medan vi andra blev överlyckliga för ett gratis doftljus eller en tunika från Chill Norway.

Idag finns hur många som helst som tjänar både mycket och lite pengar på sina bloggar. Att blogga har blivit ett jobb, som vilket annat jobb som helst. Många av dem som började blogga ungefär samtidigt som jag lever på detta idag, eller så har de, precis som undertecknad, utvecklats till egna företagare som stylister, fotografer, skribenter, inredare, designers, formgivare, redaktörer, föreläsare etc.

Gemensamt för dem alla är att de fortsatt att blogga, och efter ett antal år med kameran i hand är de sylvassa på det de gör. Bilderna är oklanderliga och platsar oftast lätt i även de mest prestigefyllda magasinen, både nationellt och internationellt. Bloggandet har alltså tagits till en helt annan nivå. Det är kul på ett sätt men ställer också krav på oss som håller på professionellt. Man blir lätt självkritisk och hamnar i svackor. Bloggtorka förekommer av och till och då kommer paniken krypande. Men ibland går det lätt som en plätt och då är det bara att göra som min mormor alltid sa:

”Kör i vind!”

Kram kram

Helena