Nu har vi renoverat och fixat och donat i över tre år. Det är inte klart ännu, men vi ser i alla fall ljuset i tunneln. På vissa ställen känns det nästan som att vi skulle behöva börja om igen. Det har blivit några hack i dörrposter, märken på blombrädor och gulaktiga kvistmärken som slagit igenom målarfärgen där vi bytt ut fönsterfoder och lister.

Det enda som det nu inte är gjort något åt är uteplatsen upp mot vägen. Jodå, vi har lagt marksten och byggt mur så vi kan vara där och grilla och äta och sola om vi vill, men det är liksom inte klart närmast huset. Vi hittade nämligen en gammal granitgrund, som vi förstått tillhört en farstukvist, när vi dränerade och grävde ur. Den grunden går inte att ta bort, för den sitter ihop med husets grund.

Eftersom allt inte är klart där på uteplatsen har jag inte engagerat mig ordentligt för att få till det fint. Jag skulle tex gärna ha svarta trädgårdsmöbler, några fina bänkar, massor av krukor med buxbom och gärna någon slags utekök.

 

 

Nu kvarstår alltså frågan om vad vi ska göra med det området. Ett tag skulle vi göra en vinterträdgård men det blev lite dyrt, sedan tänkte vi göra en klassisk veranda, men då stämde inte måtten och allt såg jättekonstigt ut med husets proportioner osv.

 

 

Sedan hittade jag i en skvallertidning den här bilden (nedan) och då bestämde jag mig på nytt – klart att vi bara ska ha en stentrappa, en stor en och kanske med murar på sidorna så att man inte faller ned.

 

 

Eller så kanske vi bara gör något sådant här.

 

 

Något liknade lär det bli i alla fall. Men det blir nog inte i år. Om jag jobbar på riktigt bra kanske det blir till nästa sommar 😉

 

Kram kram

Helena

.