I skolan hade det kallats mobbning

Vad är det för fel på folk? Varför vill journalister, rubriksättare och diverse vuxna artister till varje pris ta ifrån en 17-årig kille möjligheten att för en kväll, eller möjligen ett par dagar, få vara en lycklig vinnare fullt ut? Vad är det som gör att de här personerna tycker sig ha rätten att helt ogenerat, kritisera och göra ned en omyndig tonåring som ännu inte lämnat målbrottet, inför hela Svenska folket. Och hur kommer det sig att Aftonbladet låter detta ske på deras konto, helt utan att skämmas ett minsta dugg?

Smaken är bekant som baken och alla har rätt till sin egen åsikt, men snälla nån här handlar det om ett barn som precis vunnit Sveriges största musiktävling. Är det verkligen nödvändigt och känns det på riktigt ok att jämföra ett barns musikaliska framträdande med ”En mikrovågsugn som står och surrar i köket” eller ”En tvättmaskin som småbullrar på 40 grader i badrummet”? Herre Gud, det hade ju kunnat vara din unge Markus Larsson!

Sen undra jag vad som hände med segerrapporteringen och rubriker som ”Grattis Frans du är en vinnare!!!”, ”Frans tog hem priset, nu håller vi tummarna inför Eurovision Song Contest”, ”Frans sopade mattan med konkurrenterna”? Vart tog alla de positiva texterna, superlativen, de glada tillropen och segerrubrikerna vägen? De uteblev till förmån för ”De dömer ut Frans: Har inte en chans”, ”Frans vinnarlåt är en droppade kran” och så toppas rapporteringen med ”Här är Frans betyg från skolan” och en massa förvirrat dravel om Danny och Molly och ett påstått frieri, som visade sig ha ägt rum redan för flera veckor sedan. Och så, kanske värst av allt – bilder av två gamla stötar (Tommy Körberg och Claes af Geijerstam) som dömer ut grabbens chanser i den stora finalen fullständigt. Varför väljer Aftonbladet att göra såhär? Jo, därför att det är sån skit som säljer. Det är intriger och ”avslöjanden” och ogenerad kritik och slag under bältet som folk vill ha, det är sånt som genererar de i mediabranschen så hett efterlängtade klicken, och då spelar det liksom ingen roll att det är ett barn som råkar hamna mitt i skottgluggen…

Det som både Markus Larsson och övriga Aftonbladet verkar ha glömt är att den här typen av kommentarer i skolan kallas för mobbning. De är just det här som sliter hjärtat ur drabbade barn och föräldrar runt om i landet varje dag. Det är sånt här som gör att många barn får ont i magen bara av tanken på att sportlovet är över och de måste gå tillbaka till skolan, eller kanske ännu värre, överväger alternativen…

Vad är det för signaler ni vuxna människor sänder ut till alla barn som idag ville läsa om sina idoler i er tidning? Att det är ok att helt utan någon som helst konstruktiv ådra kritisera andras prestationer helt öppet och offentligt? Att det är ok att göra sig lustig över någons scenframträdande? Barn gör som bekant som vi gör och inte som vi säger, så det spelar liksom ingen roll att Aftonbladet vid 47 tillfällen sedan 2011 lyft frågan om mobbningsproblematiken i landet i sin tidning, när de själva ägnar sig åt just detsamma!

Om vi någon gång ska kunna få bukt med problemen med mobbning måste vi alla börja gräva där vi står. Hur uppför jag mig mot andra? Är jag en god förebild för mina och andras barn? Det går inte att bara prata om problemen när de redan finns där, arbetet måste börja tidigare och överallt, till och med i en blaska som Aftonbladet.

Kram kram

Helena

Här finner du fler inlägg i bloggen Drömhus