Jaha, då var denna fjällvistelse till ändå och vi byter från nybyggt, rakt och modernt mot gammalt, snett och sekelskifte igen.

Älskar dessa kontraster. När jag är här njuter jag av att allt är nytt och rakt och perfekt, och så får jag psykbryt varje gång jag ser en repa i diskbänken, ett hack i golvet eller fingeravtryck på de vita väggarna.

Haha, vi skojar om det och varje gång vi måste påminna någon av flickorna om att man inte får göra det ena eller andra, så säger vi tex, ”Nej, inte gå med skorna på trägolvet, regel 72” eller ”inte äta melon i soffan, regel 84” osv.

Lillan brukar utbrista ”Man får ju inte göra någonting här!!!”.

Neps, säger vi, stämmer bra det, i alla fall de närmaste 10 åren 🙂

Nu åker vi i alla fall hem till huset i stan där man får göra lite som man vill. Trots att det är nyrenoverat har vi en helt annan avslappnad inställning till det. Där är det mesta snett och vint ändå. Det mesta går att fixa dessutom, förutom kakelugnar och sådant som jag är superrädd om.

Det går bara inte att få 100% ”nykänsla” i ett 103 år gammalt hus, så är det bara och det är faktiskt ganska skönt!

Kram kram

Helena