God morgon!

Solen strålar in här i fjällhuset och familjen börjar vakna till liv. Det är egentligen för ljust för att sitta här och jobba med datorn, ögonen rinner och jag ser knappt bokstäverna på skärmen, men jag kämpar på 🙂

Detta får mig osökt att tänka på den mörka trend som sprider sig bland inredningsintresserade i landet. Flera av de riktigt insatta började redan för några år sedan, men det verkar vara först nu det fått ordentligt fäste. Den ena trendsettern efter den andra överger sina tidigare ljusa ideal, konverterar, fattar penseln och målar väggarna grå. Mönster och färger är inte längre tabu, och fondväggar är så att säga på tapeten igen. Ända sedan slutet av 90-talet då vi övergav lejongult, terrakotta och koboltblått, har ”ljust och fräscht” varit devisen på var mans läppar. Seklets första decennium har karakteriserats av vitt, vitt och åter vitt. Med undantag för den ”caffelattefärgade” fondväggen som var stor i början av 2000-talet. Uttrycken har förändrats över tid, shabby chic, minimalistiskt, industri, danskt osv, men basfärgen har varit den samma – vit. Det vita har under åren kompat ihop med diverse kontrasterande färger av olika dignitet. Ett tag var det grafiskt svart, sedan blev det smutsrosa och den ”nya” färgen greige. Vitt har också kompat ihop med en annan färg… vilken då? Jo, överraskande nog den helt kontrastlösa färgen vit! Vitt är en väldigt enkel färg eftersom mer eller mindre allt passar ihop med vitt. Man behöver inte vara utbildad i färglära eller ha ett exceptionellt bra öga för färg för att få till en trivsam och matchig inredning när man använder sig av vitt som bas. Måla väggarna vita och addera det du gillar så får du ett ljust, fräscht och personligt hem liksom. Ett enkelt recept som tilltalat många, däribland mig själv. Att vi dessutom bor i ett land där det naturliga ljuset är en bristvara stora delar av året, kan eventuellt spela in när man gör en snabb kartläggning över varför den ljusa trenden lyckats hänga med så pass länge. 1,5 decennium torde trots allt vara tämligen länge med tanke på hur snabbt andra saker i inredningsvärlden bytts ut de senaste 15 åren. Jag gissar att jag inte är den enda som ställt ned de inramade signalflaggorna i källaren, sålt grislamporna och målat om mina ekmöbler… Smaken är som bekant som baken, och inredningsstilar och trender kommer och går. Det finns alltid undantag som bekräftar regler, och alltid någon som nu får ett extra adrenalinpåslag och frustrerat tänker att ”Men hallå, jag älskar mina ekmöbler och grislampor, oavsett trender!” Och tur är väl det, säger jag! För enligt min mening är det hopplöst, dyrt och arbetsamt att försöka hänga med i trendsvängarna när det kommer till inredning. Rätta mig om jag har fel, men visst är ni några som nu tänker att ”äsch, trender är inget för mig, I´m above that”. Men handen på hjärtat, inte gillar du exakt samma saker idag som du gjorde för 10-15 år sedan? Även om man kanske inte totalt ändrar stil, så påverkas vi alla i större eller mindre utsträckning av vår samtid, det måste ni väl ändå hålla med om? Själv har jag de senaste två åren lagt en del krut på att försöka hitta en linje eller en röd tråd, snarare än någon uttalad personlighet, i min inredningsstil. För vad sjutton är en personlig inredningsstil? Jag har mer eller mindre samma saker som ”alla andra”, så det vore förmätet av mig att säga att det är min egna personliga stil. Möbler och saker har valts med omsorg och den röda tråden har varit en förhoppning om att jag kommer gilla dem om 10-20 eller kanske till och med 30 år också. Nu finns det ingen garanti för att det blir så, men det är klart att bara det faktum att en hel del av sakerna har varit skitans dyra, gör att sannolikheten för att de kommer att bytas ut under min livstid är i princip… noll… Nåväl, nu skulle detta handla om färger och det paradigmskifte vi ser i inredningsvärden just nu. Vitt fasas ut och murriga färger som grått, blått och grönt tar över. Det är naturligtvis inte vilka grå, blå och gröna färger som helst utan noga blandade och dämpade kulörer framtagna av namnkunniga designers, stylister och bloggare. Vackert är det, och bilderna som pumpas ut i inredningsmagasin, sociala medier och pressmeddelanden är drömska och inbjudande. Den eleganta mässingen tillsammans med dovt grå väggar kan göra vilken inredningsjunkie som helst svag i knäna. Den ena efter den andra av våra förebilder inom området sällar sig till skaran som anammar den mörka trenden, och jag kan inte annat än erkänna att mina egna tankar gått åt ”Fasiken Magnus, borde vi inte måla några av våra väggar i någon käck färg, eller kanske slänga upp en snygg tapet någonstans? Det är ju så snyggt hos andra!”. Tankarna har stanna vid just tankar, möjligen på grund av att den vita målarfärgen typ nyss torkat, och att det finns annat på vårt gamla hus som ännu är ogjort. I ärlighetens namn tror jag faktiskt inte att det kommer att bli aktuellt de närmaste 10 åren, för är det där mörka och murriga verkligen något för oss? Sjukt snyggt hos andra, I admit, men vill vi ha det hemma hos oss? Mer tveksamt. Sverige är mörkt stora delar av året och jag behöver ljuset, jag vill ha ljuset i huset. Jag vill ha det vita, lättmatchade och okrångliga. Vi hade ljusgrå väggar i vårt förra hus innan jag målade allt vitt. Det var givetvis ”fel” grå färg, den var liksom bara grå, men åh vad jag störde mig på de väggarna. Trots att solen sken ute, fick jag ofta känslan av att det var skugga i huset. Deprimerande. Här i huset i Lofsdalen är det allt annat än skugga. Här är det avskalat, enkelt, lätt och vitt, vitt, vitt och det passar oss. Det livgivande ljuset flödar in genom de stora fönstren, studsar mot det vita och ger en effekt som närmast kan beskrivas som knall-ljust upphöjt till två.  Det är inget annat än en energiboost att vistas här nåra dagar mitt under den mörkaste vintern. Hemma i stan är det givetvis annorlunda. Det gamla sekelskifteshuset med vitmålade väggpaneler, höga socklar och andra snickerier skulle förmodligen bli urtjusigt om det fick lite kontrasterande väggfärg, men jag står över denna gång. Jag vill ha in ljuset även där och jag vill ha det lättmöblerat. Och tänk om de mörka väggarna bara är en trendflamma som knappt hinner ta sig innan den falnar och dör ut? ”Skit i om det är en trend eller inte, gör som du vill” skanderar ni nu för full halls. Ni har så rätt, jag gör som jag vill, pausar i min inredningsiver och ser med spänning fram mot den närmaste tiden. Vilka kommer att göra det och vilka gör det inte? Jag har en känsla av att vi går en intressant tid till mötes, särskilt inom i vår lilla bloggvärld.

Bild från superstylisten Lotta Agatons nya våning. Fler bilder på hennes instagramkonto @lottaagaton

Kram kram

Helena