Alltså ogräs kan man få spunk på emellanåt. Hur man än bär sig åt så kommer det där med sina pigga små blad, phu!

Jag har bestämt mig för att täta täta rabatter och olika marktäckare måste vara absolut bästa botemedlet.

Men innan man kommer dit då? Jag menar, en rabatt behöver några år på sig för att ”sätta sig”, och bli sådär ihopvuxen och fin som man ser framför sig. Fram till dess, ja då kan man ge sig den på att en tuff match mot ogräset kommer att behöva utkämpas.

Startsignalen för min första match har gått…

Små skira gröna små blad bara fanns där en morgon, som ett jäkla täcke. Man såg det inte ifrån alla vinklar, men jag visste att det fanns där och det störde mig.

Nu råkar jag ha en alldeles förträfflig och rar arbetsgivare (i mitt jobb som politisk sekreterare, och ja då, den där andra arbetsgivaren i Helena K Home AB hon är rätt ok hon med, hehehe), som på något underligt vis såg detta komma.

För någon vecka sedan fick jag således en liten present, som tack för ett synnerligen gott utfört arbete (jo jag tackar jag). Och det var min själ inte vilken present som helst, för det var typ världen bästa vapen mot ogräs!

Den ser inte mycket ut för världen, men gosch vilken genialisk uppfinning! Man bara drar den helt sonika runt omkring i rabatten och så fastnar de späda små stjälkarna runt metallpinnen.

Sedan är det bara att tömma den med jämna mellanrum. En del av ogräset blir liggande i rabatten med rötterna upprivna, de plockar man lätt bort med handen efteråt.

Och såhär roligt kan man ha när man är ensam hemma och ska fota sig själv och det man håller på med 🙂

Kram kram

Helena