Jag är så vansinnigt glad över att jag vågade lämna den relativt trygga tillvaron som anställd vid landstinget, för den relativt otrygga tillvaron som egenföretagare. Dagarna och humöret går givetvis upp och ned nu som då, men tänk så mycket roliga saker jag hamnar i hela tiden.

Jag skrev för en tid sedan detta inlägg, och fick väldigt mycket fina kommentarer på det från er läsare. Någon skrev där att jag kanske behövde lite utmaningar i det jag gör nu, för att höja nivån på välbefinnande hos mig själv. Och så rätt det var. Jag måste hitta utmaningar, jag måste lämna min comfortzone ännu mer för att finna den där ultimata känslan av att jag faktiskt gör något viktigt. Jag vill ju lämna avtryck och jag vill ge av mig själv.

Igår hände det. Jag fick den där känslan av att jag faktiskt levererade något viktigt, något som kom bara från mig själv och mina erfarenheter. Jag fick dela med mig, inspirera och entusiasmera unga tjejer i början av deras liv, och jäklar i min lilla låda vad kul det var!!!

Jag hade inget manus, inga stolpar, ingen overhead, inga bilder och framför allt, jag hade ingen cameltoe denna gång. Det var så sjukt kul, jag bara pratade fritt, utifrån hjärtat om entreprenörskap, ödmjukhet, vikten av att skapa kontakter, vikten av att vara glad och positiv, hur man kan använda bloggen som ett verktyg och språngbräda och självklart vikten av att utbilda sig!

För hur det än är, så länge man inte har någon formell utbildning, kommer man alltid att jobba i uppförsbacke, alltid bli ifrågasatt i vissa forum och aldrig få tillträde till de ”fina salongerna”. Eller vi kan väl säga såhär, allt går bara man vill och har tillräckligt mycket go och jäklar anamma, men det blir fasiken så mycket lättare och går snabbare om man har en ordentlig utbildning.

Visst det har gått hyfsat bra för mig ändå, utan utbildning inom det jag pysslar med idag, men någon cred lär man ju aldrig få, till de fina salongerna är det jäkligt långt och hur länge det här funkar, det har jag ingen aning om. Men jag har en 4-årig högskoleutbildning och ett yrke  i ryggen, dit kan jag alltid återvända om det kniper, så jag bryr mig inte så mycket om det, utan tuffar på så länge det går. Men för en ung tjej som ska ge sig ut på arbetsmarknaden är det där med utbildning ett måste! Bloggen kan vara en språngbräda och ett bra verktyg om man använder den rätt, men utbildningen måste vara det primära.

Flickorna jag föreläste för var 17 år, pluggade på Praktiska gymnasiet och skulle bli stylister.

Ser ni, ingen cameltoe denna gång tack och lov!!

Kram kram

Helena