Jag kan inte rå för det men jag blir så sjukt imponerad och inspirerad av att träffa människor som brinner för och är duktiga på det de gör.
Grythyttans Gästgivaregård vimlade av sådan människor. Hela miljön andades kunskap, kärlek och en stor passion.
Köksmästare Erik Lindeberg var en av dem.
Han hade skapat menyer och mat som kan göra vemsomhelst knäsvag!
Nu vill jag bara åka tillbaka och äta mer, dricka mer gott vin, sitta i deras vinkällare och lyssna på sommelier Marie Dahlgren när hon berättar om viner, sova i det pippigula rummet och borra ned mitt lilla huvud i de fluffiga kuddarna.
Men denna gång med hjärtat vid min sida såklart!!
Kram kram
Helena
Drömhus 
Håller med, det är så härligt att höra någon prata om det de brinner för. Var på Grythyttan för flera år sedan och blev så imponerad när de pratade om de olika vinerna och varför det valt just den sorten till maten, detta trots att jag INTE dricker vin (tycker tyvärr inte att det är gott). Men bubbel är gott 🙂
GillaGilla
Det låter fantastiskt, och bäst tillsammans med den man älskar så klart! Stor kram!
http://kammebornia.se
GillaGilla
Åh som jag inspirerades av din blogg tidigare! Nu känns inläggen korta och inte alltid så ”välarbetade”, tyvärr heller inte så inrednings-inspirerade. Jag gissar att du har annat som tar tid men jag hoppas den ska hitta tillbaka till inredningsbloggen jag en gång haft som favorit! Mvh Maria
GillaGilla
Hej Maria,
dina ord träffar så rätt och de känns i maggropen. Men du förstår att det är så med mig att ibland kommer jag in i perioder när jag inte tycker att det är så spännande med än det ena än det andra. Just nu är jag lite ”mätt” på inredning tillexempel. Tycker inte att jag kan ge er så mycket av just det. Mitt hem känns uttjatat och jag vet inte riktigt vad jag ska fota och visa. Upphovsrätten till de flesta bilder jag själv inspireras av, hindrar mig att visa dem här i bloggen. Sådant tänkte man inte på i början när man bloggade, då var det bara att knycka bilder hur som helst… nu är det annat, nu vet jag bättre…
Jag förväntas leverera 7 inlägg i veckan och det är inte alltid jag kan komma på 7 saker som känns spännande att skriva om, och då blir det lite så som du skriver, inte alltid så välarbetat…
Det är givetvis tråkigt även för mig, som får prestationsångest av och till när jag känner att jag ”går i stå”. Men om du orkar hänga kvar, så kan jag lova dig att det kommer tillbaka, förr eller senare. Det har det alltid gjort under de snart 6 åren jag bloggat!
Tack för att du delade med dig av dina synpunkter, nu fick jag mig en liten sporre i sidan som pushar mig framåt mot nya spännande inlägg!!
Kram Helena
GillaGilla