Vi har haft som målsättning i det här huset att inte kompromissa, eller i alla fall, kompromissa så lite som bara är möjligt inom gränsen för vad som är ekonomiskt försvarbart.

Vårt mer eller mindre kompromisslösa hem innebär alltså att vi tex inte har haft några sänglampor på 1,5 år. Vi kan bara inte bestämma oss för hur stilen på sovrumet slutligen ska bli.

Det finns massor av fina lampalternativ som seglat upp som tänkbara kandidater för uppgiften. Men lika många har seglat obemärkt förbi på det skummande hav av outsinliga idéer som skvalpar runt i våra huvuden.

Vägghängda AJ-lampor kändes som ett självklart alternativ i ett tidigt skede, men dessa byttes ganska snabbt ut mot en önskan om mässingsfötter med stora tygskärmar, en stil som mer motsvarar känslan i det ”hotellrum” jag vill skapa. Mässingsfötterna rann ut i sanden ungefär samtidigt som vi kände att mässingen var på väg att ta över vårt hem, precis som eken gjorde i vår gamla villa…

Våra fantasier och drömmar rasade, i vår iver att blanda sekelskiftesstilen och det moderna tidlösa, såsmåningom iväg mot ett riktigt wildcard, Parantesi! Denna läckerbit som redan funnit sin väg till våra hjärtan, och till vår innersta hall på entréplanet. Men, en varningens lampa började genast lysa med ett ilsket rött sken – Hello, och välkommen till familjen som gått fullständigt nuts på lampor fästade på tunna ståltrådar! Tanken var fin, men funkade inte hela vägen, så den skrinlades som ett minne att kanske kanske plocka fram på nytt i ett annat boende i en annan tid.

Vi samlade efter den vidlyftiga idén ihop oss och landade i att vi faktiskt inte hade en enda jäkla aning om vad det var vi ville ha. Att lägga sig i sängen och läsa en bok till sömnen gör sitt intåg, har således inte funnits på kartan för oss sedan vi flyttade in. Vi har haft EN fullständigt felplacerad pjäs till lampa på ETT av nattygsborden fram till nu.

Jag har med en dåres övertygelse förklarat för alla som varit beredda att lyssna, att det minsann inte kommer några lampor, eller annat av typen, ”vi tog denna för att vi inte hittade eller hade råd med den vi egentligen ville ha” i vårt hus. Nej nej, då får vi hellre vara utan. Och läsa, ja det kan man ju göra någon annanstans i detta runt 300 kvm stora hus. Inte behöver man läsa just i sovrummet inte!

Min övertygelse att detta varit den enda vägen att gå, har varit så stor, och det tog mig så emot att faktiskt en dag inse att detta inte var annat än just dårskap. Va fasen, hur mysigt är det inte att tända lampan vid sängen och lägga sig en halvtimma tidigare än estimated time for landing, öppna den där boken eller tidningen och bara softa en stund innan det är dags att ”gå ned”.

Nere i källaren stod de två gamla lampfötterna som jag en gång i tiden köpte för lite och ingenting, målade med Biltemas sprayfärg, omsorgsfullt placerade i vårt förra sovrum och bryskt ratade när vi flyttade hit. De har stått där nere i dammet som en påminnelse om att uppe i huset, där får bara de allra finaste utvalda prylarna vistas. Biltemasprayfärgade lampfötter från Billiga Nisse hör hemma i dunklet i källaren och inte på första parkett i vårt fina hus.

Saknade av möjligheten att läsa innan vi somnade tog tillslut överhanden. Med tunga steg släpade jag mig så en dag ned i källaren, dammade av lampfötterna och skakade av mig den där dumma dumma känslan av att de inte var fina nog för vårt hem. Jag drog iväg till närmaste lampaffär och valde på 2 sekunder ut de minst iögonfallande och kostnadsmässigt mest passande lampskärmarna de hade. Rullade hem och parade ihop de ratade fötterna med de icke omsorgsfullt utvalda skärmarna, ställde dem på våra nttygsbord som ”inte är snygga men vi måååste ha dem till vi hittar något vi verkligen gillar” och vips så hade vi ett rum som faktiskt fungerar. Inte skitsnyggt, inte vad vi drömmer om, inte något vi tittar på och säger åhhhh vad fiiint det blev, men det funkar.

Fy fasen vad bra det funkar!!!

Kram kram

Helena