Alltså, vi tänkte köpa oss en eller två fina skärbrädor. Gärna en till varje hus, men satan i gatan vad dyra de var. Jag menar, fatta vilken lampa man hade kunnat köpa för de två finaste brädorna de hade på Artilleriet! Och då snackar vi ändå bara ett par brädstumpar så att säga…

Näe, där slog snålvargen till och det blev inget flashigt köp.

Men så kom vi till Lofsdalen, och Lisas bod. Där, i sin enkelhet, låg några fina lena skärbrädor, som dög alldeles ypperligt till oss. Very much made in Härjedalen och kostade förstås inte mer än strax över hundringen. Perfekt.

Köpte samtidigt några meter läderband som jag flätade och fäste i hålet. Vips hade brädan blivit very much made in Lofsdalen också 🙂

Kram kram

Helena