Hej på er, nu gick det ju sådär länge igen, fast jag hade satt mig för att det inte skulle göra det. Men ni vet hur det är, ibland går livet i 190 och man kan inte hitta nödbromsen. Allt bara tuffar på och när kvällen kommer pockar familjen på ens uppmärksamhet och den lilla lilla energi som finns kvar bara måste gå till dem.

Nu kan jag väl berätta för er att veckans sjukt hektiska schema berodde på helt urkass planering från min sida, och det mina damer och herrar, ska inte upprepas. Never more!

Ska absolut inte trötta ut er med någon slags uppradning av veckans jobb, men jag kan väl säga att den innefattade en hel det fotograferande, flyg fram och tillbaka till Holland inkl en massa bilkörning där, en trasig Arlandabuss i skogen i Sigtuna mitt i natten, sensommarmingel tillsammans med många av mina härliga kunder och andra inspirerande damer och herrar på Öbergs  Rum (mer om det sedan) och som grädde på moset blev det en del tåg och taxi åkande fram och tillbaka till Stockholm för kul jobb där.

Ja sedan blev det fredagkväll, lite god mat, gott vin och så BANG! i säng 🙂 Ledig lördag och sedan har det varit jobb hela dagen idag igen. Reed my lips – n e v e r    m o o r e – !!!

Lämnar Sverige för Holland och Heerenveen/Pringlemiddag på hotellet/Livsfarlig bilkörning i hyrd konservburk-många mil blev det/Mot Sverige igen/Busshaveri mitt i natten – precis vad man behöver 8-10 mil från sin sköna säng…/Härligt spontanmöte med Camilla från Petite Charlie som dök upp ”on location” för fredagens fotografering.

Looovar att vara liiite roligare och liiite mer inspirerande imorgon!

Hasta la vista!

Kram kram

Helena

Hej och hå, upp i det blå!

Först tänkte jag bli lite fin i håret idag, sedan far jag till Amsterdam för att plåta ett riktigt riktigt läckert hem. Ett hem som förhoppningsvis, såsmåningom, dykerupp i ett magasin nära dig!

Kram kram

Helena

Jag är verkligen inte sådär pysslig som jag önskar att jag var. Jag är hopplös på att baka, och så fort jag ska vara lite extra huslig känns det alltid som att jag måste fixa med så mycket innan jag liksom kommer igång. Det ska inhandlas saker (eftersom jag givetvis inte har just de där grejerna som behövs för just det som ska göras) och plockas undan annat som är framme och allt vad det nu är.

Så kan man ge sig sjutton på att när man satt sig för att fixa något, ja då kommer det garanterat något emellan…

Men ibland lyckas jag med att slå både mig själv och min omgivning med häpnad. Som i förra veckan när jag bestämde mig för att ta tillvara en del av alla de fina äpplena vi har i vår trädgård.

Jag tänkte att jag skulle göra både äppelsaft och äppelkakor. Nåväl, nu hann jag inte båda delarna men nog så gott fick jag till ett par (nästan, blev lite lite eftersom jag inte hade någon silduk) flaskor saft i alla fall.

Det är det här jag menar, när man ska göra saft behöver man ha en silduk av något slag. Ja men då har ju jag naturligtvis ingen silduk, eftersom jag aldrig gjort saft tidigare. Alltså hade jag behövt åka iväg för att köpa en silduk, vilket jag naturligtvis heller inte orkade. Tänkte att det löser sig nog ändå, vilket det också gjorde, men som sagt det blev lite lite då det inte gick att ”vrida ur” äppelmojset.

Självklart måste den pressade citronen avsmakas!

2 kg äpplen

1,5 liter vatten

5 dl socker

1 citron

1 vaniljstång

1 tsk citronsyra

1. Skölj, kärna ur och skär äpplena i mindre bitar. Snitta vaniljstången på längden och skrapa ut fröna.
2. Koka upp äpple, vaniljstång och -frön, vatten, citronsaft och socker i en stor kastrull.
3. Skumma av med en slev. Dra kastrullen från värmen och rör i citronsyran.
4. Sila saften genom en finmaskig sil eller silduk.
5. Fyll saften i rena (gärna varma) flaskor och låt svalna med korken på. Förvara  saften i kylen.

Lillan och jag hade i alla fall en mysig mamma-dotter-stund och saften blev himla god. Nästa gång måste jag bara ha en silduk…

Kram kram

Helena

Vi har haft som målsättning i det här huset att inte kompromissa, eller i alla fall, kompromissa så lite som bara är möjligt inom gränsen för vad som är ekonomiskt försvarbart.

Vårt mer eller mindre kompromisslösa hem innebär alltså att vi tex inte har haft några sänglampor på 1,5 år. Vi kan bara inte bestämma oss för hur stilen på sovrumet slutligen ska bli.

Det finns massor av fina lampalternativ som seglat upp som tänkbara kandidater för uppgiften. Men lika många har seglat obemärkt förbi på det skummande hav av outsinliga idéer som skvalpar runt i våra huvuden.

Vägghängda AJ-lampor kändes som ett självklart alternativ i ett tidigt skede, men dessa byttes ganska snabbt ut mot en önskan om mässingsfötter med stora tygskärmar, en stil som mer motsvarar känslan i det ”hotellrum” jag vill skapa. Mässingsfötterna rann ut i sanden ungefär samtidigt som vi kände att mässingen var på väg att ta över vårt hem, precis som eken gjorde i vår gamla villa…

Våra fantasier och drömmar rasade, i vår iver att blanda sekelskiftesstilen och det moderna tidlösa, såsmåningom iväg mot ett riktigt wildcard, Parantesi! Denna läckerbit som redan funnit sin väg till våra hjärtan, och till vår innersta hall på entréplanet. Men, en varningens lampa började genast lysa med ett ilsket rött sken – Hello, och välkommen till familjen som gått fullständigt nuts på lampor fästade på tunna ståltrådar! Tanken var fin, men funkade inte hela vägen, så den skrinlades som ett minne att kanske kanske plocka fram på nytt i ett annat boende i en annan tid.

Vi samlade efter den vidlyftiga idén ihop oss och landade i att vi faktiskt inte hade en enda jäkla aning om vad det var vi ville ha. Att lägga sig i sängen och läsa en bok till sömnen gör sitt intåg, har således inte funnits på kartan för oss sedan vi flyttade in. Vi har haft EN fullständigt felplacerad pjäs till lampa på ETT av nattygsborden fram till nu.

Jag har med en dåres övertygelse förklarat för alla som varit beredda att lyssna, att det minsann inte kommer några lampor, eller annat av typen, ”vi tog denna för att vi inte hittade eller hade råd med den vi egentligen ville ha” i vårt hus. Nej nej, då får vi hellre vara utan. Och läsa, ja det kan man ju göra någon annanstans i detta runt 300 kvm stora hus. Inte behöver man läsa just i sovrummet inte!

Min övertygelse att detta varit den enda vägen att gå, har varit så stor, och det tog mig så emot att faktiskt en dag inse att detta inte var annat än just dårskap. Va fasen, hur mysigt är det inte att tända lampan vid sängen och lägga sig en halvtimma tidigare än estimated time for landing, öppna den där boken eller tidningen och bara softa en stund innan det är dags att ”gå ned”.

Nere i källaren stod de två gamla lampfötterna som jag en gång i tiden köpte för lite och ingenting, målade med Biltemas sprayfärg, omsorgsfullt placerade i vårt förra sovrum och bryskt ratade när vi flyttade hit. De har stått där nere i dammet som en påminnelse om att uppe i huset, där får bara de allra finaste utvalda prylarna vistas. Biltemasprayfärgade lampfötter från Billiga Nisse hör hemma i dunklet i källaren och inte på första parkett i vårt fina hus.

Saknade av möjligheten att läsa innan vi somnade tog tillslut överhanden. Med tunga steg släpade jag mig så en dag ned i källaren, dammade av lampfötterna och skakade av mig den där dumma dumma känslan av att de inte var fina nog för vårt hem. Jag drog iväg till närmaste lampaffär och valde på 2 sekunder ut de minst iögonfallande och kostnadsmässigt mest passande lampskärmarna de hade. Rullade hem och parade ihop de ratade fötterna med de icke omsorgsfullt utvalda skärmarna, ställde dem på våra nttygsbord som ”inte är snygga men vi måååste ha dem till vi hittar något vi verkligen gillar” och vips så hade vi ett rum som faktiskt fungerar. Inte skitsnyggt, inte vad vi drömmer om, inte något vi tittar på och säger åhhhh vad fiiint det blev, men det funkar.

Fy fasen vad bra det funkar!!!

Kram kram

Helena

Jamen, jag bara frågar, hur glad kan man bli för ett par renoverade och tvättade fönster egentligen?

När vi flyttade in här trodde jag lätt att alla fönster var utdömda minst sagt. Att byta fönster är en stor kostnad när man renoverar, så vi fick helt enkelt byta ut dem som var utom räddning, och helt fel för huset. Tidigare ägare hade påbörjat renovering av ett antal fönster. Dessa såg fina ut på håll, och var i helt rätt stil, men vid närmare titt förstod man att dessa fönster behövde mer kärlek än vad vi kunde ge dem just då. Vi lämnade det därhän och tänkte att vi får ta tag i det längre fram, de var ju i alla fall snygga…

Men, som alla erfarna renoverare, av gamla hus vet, så är renoveringar = överraskningar, och inte alltid trevliga sådana. Tack och lov var det ingen som blev skadad men två av fönstren har nu fallit ned från övervåningen. Det var således bara att tacka högre makter att ingen kom till skada, och ringa hantverkarna som kom med 12 timmars varsel (i vanlig ordning när det gäller SE Bygg, tack Sebastian!).

Fönstren på övervåningen blev på ett par timmar, skrapade, målade, tvättade och orkansäkrade. Gissa om det känns skööönt!!!

Framför allt behöver vi inte vara livrädda för att vistas utomhus under fönstren, men det är också en otrolig känsla med rena fönster som det går att se ut genom. Vi har ju inte rört dem sedan vi flyttade in, eftersom vi inte vetat vad vi ska göra med dem, så de var heeelt våldsamt smutsiga, vilket också syns på bilden nedan.

Nu gläds jag åt mina fina fönster där uppe. Och inte var de utdömda heller, de behövde bara lite kärlek och omsorg så visade det sig att träet var helt ok och värt att ta hand om!

Nähä, nu gäller det att jobba på här för i kväll ska jag ut på galej med en underbar tjej som betyder jättemycket för mig. Utan henne hade jag stått mig slätt med bokföring och annat papperstrams 🙂

Kram kram

Helena

Nytt badrum, eller badrum och badrum var väl en överdrift. Det är snarare en gästtoalett som ligger vid entrén.

Vi bommade igen den direkt när vi köpte huset, precis som vi gjorde med det stora badrummet på övervåningen. Vi har ett tredje badrum, mellan köket och pigkammaren, som är det enda badrummet i bruk. Det blev renoverat någon gång mellan 2005 och 2010, medan de andra är daterade 60-tal och 80-tal (gissar jag).

Nu har vi alltså siktet inställt på att dra igång med en renovering av lilltoan som mäter ungefär 2 kvm.

Så i vanlig ordning sitter vi nu på kvällarna, när Lillan somnat, uppkrupna i sofforna med tända ljus lite gott vin och pitchar idéer  med varandra. Mysigt och har mer eller mindre blivit en livsstil de senaste åren. ”Alkovarning” på dem, tänker ni nu (med tanke på antalet projekt vi genomfört den sista tiden). Men det är ingen fara, det är inte varje kväll 🙂

Har inte landat helt hundra i hur slutresultatet ska bli, men några önskade detaljer har börjat utkristallisera sig.

Mässingskran, den detaljen har vi mer eller mindre bokat och ”stängt” (vi brukar säga att vi ”stänger” något när vi klurat klart på just den detaljen, och inte lägger mer tid på att leta alternativ). Inte en ”gammaldags” utan en stilren och modern variant likt denna som kommer från Tapwell.

Ett handfat i skålformat blir det också, detta ex från Noro. Någon kommod blir det inte, dels för att jag inte hittat en enda som jag tycker är fin (hur svårt kan det vara för formgivare att ta fram en snygg kommod kan man ju undra) och dels för att det inte egentligen behövs då det är en gästtoalett. Vi kommer att tillverka ett eget tvättställ som vi tror blir väldigt bra…

Kaklet i badrummet på Grand Central, som min bloggkollega Jannice visade här om dagen, är snarlikt en av kandidaterna vi valt ut som favoriter. Men det är fortfarande inte ”stängt”. Om det blir det kaklet blir det inte ända upp till taket, eftersom jag tycker att det blir lite ”too much”. Från brösthöjd och uppåt blir det målat i så fall.

Marmorgolv blir det definitivt. Ganska stora plattor, likt dem på bilden, eftersom jag vill ha så lite fog som möjligt. Fog på golven i badrum blir superlätt ofräsch, och det är drygt att hålla rent. I vårt gamla hus hade vi klinker som var 10 x 10 cm på golvet i ett badrum. Där fick man sitta på knä på golvet och skura den förbaskade fogen med borste för att hålla avlagringarna från duschen borta.

Ungefär så långt har vi kommit ännu så länge.

Kram kram

Helena

Innehåller annonslänkar till ellos och cervera

Bästa vinglasen 4-pack på rea HÄR Snygga bordstabletter HÄR 

.

.

”Charkisar” och ostbrickor är sådant vi bloggare gillar att visa i både våra bloggar och på instagram när det vankas helg. Själv kan jag ibland tycka att det är svårt att variera innehållet. Det blir oftast ungefär samma saker.

Jag tänkte att om jag visar er vad vi brukar köpa hem, så kan väl ni berätta vad ni har för specialiteter, på så vis kan vi liksom tipsa varandra lite. Bra va?

.

.

Här kommer förslag på sådant vi brukar variera mellan. Jag tycker att det brukar vara lagom med kanske en 6-8 olika av nedan uppradade livsmedel till en vanlig fredagsmyskväll. 3 korvar/skinkor, 3 ostar och så ett par tillbehör som är olika nästan varje gång (på bilden är det lite extra festligt med mer att välja mellan).

Förresten – kom ihåg att oliver är svårt till vin… 😉

.

.

Charkuterier

Parma eller serranoskinka

Stark korv i tunna skivor

Tryffelkorv

Oliver

Inlagd vitlök

Torkade tomater

Kronärtskockor (inlagda i olja)

Smågurkor (svårt stava så jag orkar inte just nu)

.

Ostar

Manchego (spansk ost)

Saint Agur (fransk ost)

Pecorino (italiensk ost)

Morbier

Brie

Parmesanost

.

Ost-tillbehör

Fikon i olika former, färsk, syltad, marmelad osv

Houng

Senapsinlagda päronskivor (finns i fikonvariant också, galet god)

Små brödbitar (skippa kexen, vindruvorna och paprikan…)

.

.

Riktigt stort (40 cm i diameter) och jättefint vitt serveringsfat, som gärna skulle få flytta hem till mig, finns HÄR (adlink)

Tips! Lägg upp maten på en skärbräda, det ser så gott ut! Finns en superfin rund HÄR

(a.

.

Vintips till ostbrickan

Generellt kan man tänka ungefär såhär enligt Jens Dolk:

Ju smakrikare ost desto smakrikare vin krävs.

Färskostar – kan passa med såväl torra vita viner som inte så kraftfulla röda viner.

Getostar – brukar funka med vin som är friskt och syrligt.

Vitmögelostar – antingen ett smakrikt vitt chardonnayvin eller rödvin med strävhet.

Kittostar – tillsamman med fruktiga smakrika vita viner är toppen, men det fungerar även med fruktiga röda…

Hårdostar – passar med både rött och vitt, men smakrika torra chardonnayviner är perfekta, om man inte väljer champagne som också går bra. Är vinet rött ska det var medelfylligt till fylligt och hellre fruktigt än strävt.

Grön och blåmögelostar – riktigt sött vin som portvin, sauternes eller tokaji är perfekta val.

.

.

Klicka HÄR så kommer du till den här bloggens senaste inlägg!

.

.

Happy eating och ha en riktigt fin fredag!

Kram kram

Helena

.

. 

Fattar knappt att det där är jag. Det känns som i ett annat liv och en annan tid. Om 2 månader är det 3 år sedan jag sövde min sista patient och lämnade operationskliniken bakom mig för sista gången.

Ibland saknar jag det, men oftast inte.

Knäpp som jag är så kan jag ibland helt spontant sakna kickarna, de där adrenalinkickarna man fick när det hettade till, när det gällde på liv eller död (man måste nog förresten vara lite speciell och ha jobbat med akutsjukvård för att förstå just den biten…).

Det är de där situationerna då hjärtat bankade hårt inne i bröstkorgen, hjärnan gick på högvarv och minsta felbeslut man fattade kunde få ödesdigra konsekvenser. Situationerna när man jobbade superintensivt i ett stort team, med ett enda gemensamt mål – att få patienten att överleva. Det är de situationerna som jag nog egentligen var ganska rädd för, när jag jobbade där, som jag vid första tanken saknar mest idag. Kanske saknar jag dem för att jag ”förskönar” minnena av dem, eller så var jag tuffare och mer kompetent än vad jag kan minnas idag.

Ibland saknar jag förstås också mina fina jobbarkompisar. Men det jag saknar mest, på riktigt längst in i hjärtat, är känslan av att jag faktiskt gjorde något bra och viktigt om dagarna. Det där med att göra något viktigt, det gnager i mig mer och mer… Vad tillför jag världen nuförtiden egentligen?

Det jag gör nu handlar mycket om yta och illusioner, om att plocka fram det vackra i hem, bilder, texter och hos människor jag fotar. Det kanske är viktigt det också, men  det finns så många andra som gör det så mycket bättre än jag, så behövs jag ens? Behövs jag i en värld som vimlar av duktiga inredare, stylister, fotografer, skribenter och bloggare?

När jag jobbade på sjukhuset gjorde jag samma saker som alla andra i samma yrkeskategori, men jag kunde erbjuda något helt unikt, jag kunde erbjuda mig själv! Det jag gav mina patienter kunde ingen annan leverera, för det var en del av mitt hjärta, mina ord och erfarenheter, min empati och mitt engagemang. Det jag levererar nu är det något unikt? Nej inte det minsta.

Det jag gjorde då var viktigt för många. Det finns människor som dött, och det sista de såg i livet var jag som höll dem i handen. Det finns människor som alltid kommer att minnas mig eftersom jag var den som tröstade dem då de stod inför avgrundsdjup sorg, eller gav dem den efterlängtade sprutan med smärtlindring, eller delade glädjen med dem efter en lyckad operation.

Men det finns också arbetsgivare som minns mig för att jag aldrig kunde hålla truten på mig när jag tyckte att något var fel. Det finns kollegor som minns mig för att jag ibland var osmidig och för hård. Det finns säkerligen en och annan patient som kommer att minnas mig med avsmak, i resten av sitt liv, för att jag kanske fattade ett felaktigt beslut eller svarade på en fråga på ett ogenomtänkt sätt. Det beklagar jag, men det går inte att gardera sig ifrån.

Skillnaden på då och nu, bortsett från det absolut uppenbara, är att jag då gjorde avtryck på andra människor genom att bara vara mig själv. Idag känner jag inte att jag gör några bestående avtryck hos människor jag möter, jag gör ju bara det som förväntas av mig och sedan glider jag vidare, obemärkt. Här på bloggen förser jag er med bilder och korta texter av valda delar av mitt liv, men gör jag några bestående avtryck. Ger jag er något ni kan ta med er resten av ert liv? Nej, troligtvis inte, och det kan jag sakna.

Jag saknar att få ge av mig själv, saknar att göra gott och kämpa för att någon skall få det lite bättre, ha lite mindre ont, vara lite mindre rädd och få lite mer livskvalitet. Det kanske är av helt egoistiska skäl jag känner så, jag vet inte. Men den där känslan man har i kroppen när man går hem från jobbet en dag, och vet att man gjort sitt bästa och kanske förbättrat livet en smula för en medmänniska, ja den är oslagbar, den går inte att mäta och den kan inga sålda inredningsreportage i världen ersätta (eller, ok då, skulle väl vara ett till Sköna Hem i så fall då, hihi).

Kram kram

Helena

För ungefär 6-7 år sedan började vår strykbräda bli sunkig och riktigt ranglig. Vi måste köpa en ny, sa vi då.

Det har tagit fram till i går att få ändan ur vagnen. Tänk att vissa saker sitter så långt inne. Jag menar, huuur många gånger har man inte varit på Ikea sedan dess, och huuur många gånger har man inte hunnit tänka, nu måååste vi verkligen ha en ny. Men sådär är det med vissa saker, det faller helt enkelt mellan stolarna, och så är det sååå skönt när man äntligen får till det!

Det är lite samma med min frissa. Det har naturligtvis inte gått 7 år sedan jag var hos frisören, men nog borde jag ha varit där för en månad sedan i alla fall. Det är risigt och utväxt och stört omöjligt att fixa till, och jag tänker varje morgon, jag måååste ringa och boka tid. Men har det blivit av… nej.

Imorgon, kanske jag äntligen får till det, kanske…

Fyndade hur som haver, en för mig helt okänd trevlig växt inne på Ikeas fyndhörna igår, när jag tillslut igår var iväg och köpte den där strykbrädan (någon som vet vad den heter?).

49 pickadoller för denna fluffiga historia. Lite tilltuffsad och torr stod den där undanskuffad i ett hörn. Men med lite sekatör, blomjord, vatten och en större kruka, hoppas jag att den kommer att trivas med sin nya tillvaro hos oss i vårt tv-rum.

Det lilla blombordet kommer från Åhlens, tavlan från Petite Charlie och lampan från Flos.

Fin dag till er då!!

Kram kram

Helena

Alltså, vi tänkte köpa oss en eller två fina skärbrädor. Gärna en till varje hus, men satan i gatan vad dyra de var. Jag menar, fatta vilken lampa man hade kunnat köpa för de två finaste brädorna de hade på Artilleriet! Och då snackar vi ändå bara ett par brädstumpar så att säga…

Näe, där slog snålvargen till och det blev inget flashigt köp.

Men så kom vi till Lofsdalen, och Lisas bod. Där, i sin enkelhet, låg några fina lena skärbrädor, som dög alldeles ypperligt till oss. Very much made in Härjedalen och kostade förstås inte mer än strax över hundringen. Perfekt.

Köpte samtidigt några meter läderband som jag flätade och fäste i hålet. Vips hade brädan blivit very much made in Lofsdalen också 🙂

Kram kram

Helena

Inte är det bara jag som tycker att champagne är som allra allra godast när man dricker den bara sådär. Jag menar, när-som-hellst liksom.

Om det är fest eller något speciellt att fira, ja då kan det ibland nästan kännas stånkat att sippa skumpa, man liksom förväntar sig det (inte alltid förstås, men ni vet vad jag menar).

Men när man tar fram den där fina flarran en kväll, och behöver tänka till ett par sekunder för att komma fram till en bra anledning att knäppa den, ja det är då den är som godast!

Minns inte vilken anledningen vi kom fram till denna kväll, uppe i Lofsdalen, men sjujäkla gott var det i alla fall.

Trevlig fredag förresten, säkert någon av er som knäpper en flarra ikväll bara-för-att!

Kram kram

Helena

Inget redigerat, inget flyttat, fixat och trixat, bara en bild rakt upp och ned från en tidig morgon i huset i Lofsdalen.

Kram kram

Helena

Nu vill jag bara fixa en massa här hemma. Som ni vet har inspirationen lyst med sin frånvaro en längre tid, men så sakterliga känner jag inredningssuget komma åter. Härligt!

Nu skulle jag vilja fixa kontoret, så jag verkligen vill sitta och jobba där. Som det är nu sitter jag i princip bara där när jag håller på med med bokföringen och annat som jag behöver skrivaren till. Annars sitter jag uppkrupen i en soffan eller i sängen eller i en fåtölj. Ibland sitter jag i köket också. Nej, ett mysigt och bekvämt kontor med sköna sittmöbler (kontorsstol och en fåtölj) är vad jag behöver.

Måste ha en fotpall också. Har blivit så gammal så ja sväller i fötterna när jag sitter rakt upp och ned för länge har jag märkt. Herre Gud, de är inte sant, sväller i fötterna, vart är man på väg?!

Där, till höger, satt jag och jobbade idag. I Hans J Wegners Ox Chair, med fotpall!

Strålande arbetsplats, fram till familjen vaknade…

Kram kram

Helena

God morgon!

Solen strålar, men visst känner ni också av den där höstaktiga luften som är där ute? Ganska skönt faktiskt…

Idag ska jag sy kuddar, om jag hinner när jag jobbat klart. Köpte tyg från Asplunds i vintras, ni vet Fish från Thomas Sandell. Det har bara blivit liggandes, men nu ska jag ta tag i det.

(Haha, ser att Cristian Lacroix-kudden är upp och ned! Så kan det gå!!)

Vet att ni var några som ville köpa sådana av mig, men tyvärr, hinner inte sy upp fler än dem jag ska ha själv.

Jag har verkligen lite kuddar i sofforna här hemma. Min strategi är att samla på mig kuddar som jag verkligen gillar, och det tar tid mina vänner. Det ska vara kuddar som står sig över tid och som passar tillsammans…

Men det är nog som min darling M säger – Snygga saker passar ihop!!

Önskar er en fin dag!

Kram kram

Helena

Så var vi hemma igen och sommarlovet går in på sin sista vecka. Jag kan inte gå på halvfart längre så för mig är semestern definitivt slut. M har semester en vecka till, så det blir han som får hänga med Lillan när det är dags för första skoldagen på torsdag. Är jag avundsjuk eller?

Formex pågår denna vecka, men det blir nog inget av för min del då jag har alldeles för mycket jobb som ska göras klart och levereras de närmaste veckorna. Jag får helt enkelt hålla mig uppdaterad av alla duktiga bloggkollegor som befinner sig på mässan och rapporterar därifrån.

Här är några favoriter, utan inbördes ordning, som brukar lämna intressanta och läsvärda rapporter:

Inredningshjälpen

Trendenser

Simplicity

Liljor och Tulpaner

Kram kram

Helena

Lofsdalen har verkligen levererat denna sommarvecka. Vem hade trott, att vi skulle kunna tillbringa flera dagar på den lilla fina sandstranden i byn denna sommar, när vi var här i kyla och snö vid midsommar?

Tänk, för bara 1,5 månad sedan var fjälltoppen i bakgrunden vit varenda morgon när vi vaknade, och då var det ändå i slutet av juni…

Sommarstuga/vinterstuga – check!!

Kram kram

Helena

Långt innan huset här i fjällen ens var vädertätt, ropade M på auktion hem ett fotografi som skulle få en given plats när allt var klart.

Nu har originalfotografiet från ”Stenis” sista VM, i Vail 1989, blivit inramad och fått hedersplatsen ovanför matbordet.

Kul grej tycker vi 🙂

Kram kram

Helena

På torsdag börjar Lillan förskoleklass. Den där vemodiga dagen när sommarlovet tar slut och hösten tar vid. Av någon underlig anledning brukar den där dagen alltid kännas så annorlunda mot dagen innan. Luften känns alltid lite högre och svalare, träden alltid lite torrare och gulare. Krukorna ute i trädgården behöver plötsligt inte lika mycket vattning och alla människor man möter, de känns över en natt lite mer allvarliga och lite mer strumpbeklädda.

I år fick vi den bästa av somrar, mängder med sol och värme i överflöd. Det var bra det, för vi behöver det vi nordbor, så att vi klarar den mörka och kalla vintern. Vi behöver fylla våra depåer med ljus och härliga minnen från blöta bryggor och näckrosfyllda sjöar. När det är som kallast och mörkast blir det lättare om man kan drömma sig tillbaka till filten på stranden, den kittlande känslan på ryggen när solens strålar torkar upp vattendropparna på ryggen, och ilningarna som far genom kroppen när man tuggar på en sandig Ballerinakaka.

Alla minns sommaren 1994. Vi minns den för den tropiska värmen och framgångarna i fotbolls-VM. Vi kommer alltid att minnas 1994. Vi kommer alltid att minnas 2014 också. Vi kommer att minnas 2014 för att vi återigen, 20 år senare, fått uppleva sanslöst varma dagar och underbara ljumma nätter. Men vi kommer också att minnas sommaren 2014 för den fasansfulla branden som rasar i skogarna norr om mitt Västerås. Så fruktansvärt och sorgligt. Jag lider med alla drabbade som svävar i ovisshet och sorg. Måtte det få ett slut snart.

Kram kram

Helena

Som bloggare får jag mycket pressmaterial, inbjudningar och dylikt skickat till mig. Jag är nog lite dålig på att dela med mig av det till er.

Syftet med utskicken är naturligtvis att jag ska sprida det vidare till er. Men… det känns nästan alltid som att det är andra som hinner före, de gånger jag faktiskt fått något som känns värt att visa. För det gäller att sålla.

Drömhus är inte i första hand en reklamplats där kreti och pleti får visa upp sina prylar och tjänster. Det är inte grejen med min blogg. Den typen av bloggar finns det andra som gör mycket bättre än jag. Drömhus är liksom bara min blogg där jag visar det jag tycker om och det jag vill dela med mig av till er. Jag känner dessutom ett stort motstånd till den köphets jag ibland tycker mig skönja inom bloggvärlden. Alltså sållar jag tämligen hårt bland uppslagen till mina inlägg.

Ibland kan jag känna att ”Ja, jag visar detta, för det går nog hem i stugorna och så blir min blogg poppis”, men så tänker jag ett varv till. Varför ska jag göra det?? Herre Gud, jag är 42 år och behöver inte fiska efter andras förtjusning eller bekräftelse, och ska jag visa något så ska det kännas som att jag gör det för att jag bara inte klarar av att hålla på det åt bara mig själv.

Nåväl, det om detta.

Just nu, inför alla a/w kollektioner och Formex, och allt vad det är, översvämmas mailboxen med trevliga utskick och några sticker ut tycker jag.

Bland annat denna bild på en finfin adventljusstake dök upp i ett mail från Studio Sankt Paul där de bjöd in till Julvisning. Jag gissar att ljusstaken kommer från Watt och Veke men är inte säker.

Snygg tycker jag att den var i alla fall, och skulle jag få tillfälle att lägga tassarna på den, skulle den ha en given plats i vårt kök.

Första julinlägget i augusti. Bra jobbat Helena, du borde vara först denna gång 🙂

Kram kram

Helena

Hej på er!

Härlig dag is coming up här i fjällen. Hög luft, men fortfarande precis lagom varmt. Ett och annat moln på himlen, men en härlig sol som kikar fram emellanåt. Hade det varit en vanlig sommar, med vanligt väder, kanske jag hade längtat hem till Västerås och extremvärmen som är där.

Jag är en värmeälskare av rang och njuter verkligen av sol och värme, har sällan problem med att det ”är för varmt”, händer nästan aldrig oavsett om jag är i Sverige eller utomlands. Kan aldrig få nog. Men i år, i år är ett sådant där år, när värmen och solen fyllt upp mina depåer till nivåer som gör att det känns helt ok att hoppa i ett par jeans, en t-shirt och ett par gummistövlaar och ge mig ut på fjället på en tur. Men som sagt, i vanliga fall, då hade jag kanske längtat hem.

Apropå hem, tänkte jag idag visa några bilder från vårt kök. Bilder som visats i både norska Vakre Hjem och svenska Allt i Hemmet.

Stylist och skribent Pernilla Fredholm stylade och skrev texten och jag fotograferade. Kul jobb!!

Stolarna kommer från Olsson & Gerthel, mattan och lampan från Öbergs. Den lilla tavlan är från Petit Charlie, klockan och de fina knopparna på köksluckor och lådor kommer från Stilbeslag.

Övriga inredningsdetaljer från bland annat Öbergs, Tullhuset Living, Artilleriet, Floramor och Krukatös.

Önskar er alla en strålande dag!!
Kram kram

Helena

Ni som följer mig på instagram vet att vi är i Lofsdalen nu.

Jösses Aulalia vad det hade kunnat gå åt pepparn när vi åkte upp. Plötsligt hamnade vi i världens oväder som drog fram mellan Orsa och Sveg. Hade det inte varit för att vi stannade till en snabbis och lät Lillan kissa vid vägrenen, vete sjutton om vi inte hade krossats av en eller ett par fallande träd.

Vi kom nämligen fram till ett parti mitt i skogen, där flera stora granar och tallar rasat i backen precis innan vi kom. Läbbigt!

Jag med mitt katastroftänk tackade genast högre makter för att vi inte kört lite snabbare eller att det inte var natt eller vinter för all del. Vad hade vi gjort då? HUVA!!

Nu hade vi sådan tur att standardutrustningen i bilar hemmahörande i Dalarna/Härjedalen tycks innehålla både reflexvästar och sågar. Plötsligt vimlade det bara av killar i reflexvästar med sågarna i högsta hugg. 5-10 minuter senare var det fri lejd och bara att gasa ifrån skådeplatsen!

Jag har alltid tänkt att jag borde ha gummihandskar och ett ”första hjälpen kit” i bilen (när jag jobbade på narkosen funderade jag ibland på om man inte borde ha ett laryngoskop och en ”tub” också, hehehe) men nu tror jag banne mig att jag ska ta och komplettera det med en såg!

Kram kram

Helena

Ni vet säkert hur fula glasvaser blir när man låter vattnet stå lite för länge. I alla fall är jag väldigt slarvig med att byta vatten varje dag, och då blir det lätt kalkavlagringar som fula ringar på insidan av glaset.

Speciellt runda vaser, typ klotvarianter, är svåra att hålla rena då öppningen ofta är för liten för att man ens ska få in ett finger där. Tänk ekollonvasen från Svenskt tenn…

Flera gånger har jag tänkt att jag ska köpa mig en ny liten ekollonvas, då den jag redan har är så ful invändigt, men det har inte blivit av.

Så slog det mig häromdagen, men Herre Gud, varför inte använda samma medel som jag tar bort kalkavlagringar med på andra ställen. Kalkosan, bästa grejen liksom!

Finns på vilken Ica som helst och kostar nästan inget. Häll i en skvätt, snurra runt det på ”väggarna” och låt verka några minuter. Sedan går det hur lätt som helst att bara vispa runt med en flaskborste så blir vasen som ny igen.

Kan inte fatta att jag inte kommit på det tidigare… ni har säkert redan gjort det… det är nog jag som är lite trög 🙂

Kram kram

Helena

Det går sakta framåt med pallkrageodlingen. Jag har förstås en målbild som jag jobbar utifrån. Men allt kostar och tar tid så jag tar lite i taget.

Nu senast har gångarna fått beläggning. Jag hade tänkt lägga singel där, men kom på att det är inte särskilt skönt för bara fötter att gå på.

Jag tänker mig att Lillan tassar ut barfota om mornarna för att plocka jordgubbar och smultron till frullen. Jag ser också hur jag själv, mitt i matlagningen, springer ut utan skor för att snabbt plocka in lite sallad eller persilja till middagen. Alltså fick det bli stenmjölsgångar istället. Sååå skönt för bara fötter att gå på och den grå färgen är jättefin.

Nästa steg ska pappa hjälpa mig med. Det blir lite bygga, och det är jag inte jättebra på, men det är han!

Kram kram

Helena

Alltså, i den värme som varit denna sommar, får jag motvilligt erkänna att städa huset inte varit någon topprioritet.

Tidigare har vi i alla år haft hjälp med städ, men i januari i år upptäckte vi att eftersom vi utnyttjat ROT-avdraget till max 2013, fanns det inget utrymme kvar för RUT-avdrag. Alltså blev vi återbetalningsskyldiga för alla RUT-avdrag vi gjorde 2013.

Inte så kul, vi hade ingen aning om detta… Men man lär så länge man lever och från årsskiftet städar vi själva. Vi kommer att utnyttja ROT-avdraget maximalt i år med, så det kändes inte ekonomiskt försvarbart när vi upptäckte att städningen för ett år skulle kosta ungefär lika mycket som en charterresa, med all inclusive, för hela familjen på 5 personer…

Det har faktiskt inte alls varit så tråkigt att städa själv (jag har tagit på mig att göra det, då får jag det som jag vill ha det, och M gör en massa andra saker som jag INTE gillar att pyssla med) det har tom varit lite kul. Det enda som är, är det där med tiden. Ibland har jag bara inte tid och då får det gå någon vecka eller så innan jag tar tag i det. Strunt samma, ingen har fått astma ännu i alla fall 🙂

Nu när det varit så varmt har jag förvisso haft tid men inte orkat eller haft lust. I fredags kunde jag inte dra på det längre, det var bara att kavla upp ärmarna och sätta fart. Svetten rann, kan jag väl säga… men rent och fint blev det! Phuuu!!

Kram kram

Helena

Tro det eller ej, men här kommer äntligen ett litet inlägg från mig. Vi kan väl bara nöja oss med att säga att jag haft en veckas välbehövlig semester från min egen och andras bloggar.

Nu börjar suget att återvända så sakterliga. Kanske beror det på att det bara är upploppet kvar på 2014 års semester, och allt vad det innebär, eller så beror det helt enkelt på att man ibland behöver ta en ”time out” för att bunkra energi och inspiration, även som bloggare.

Hemma har det i alla fall hänt lite sedan sist och jag tycker att det är roligt att fixa och göra fint igen. Bland annat har uteplatsen på baksidan (eller framsidan, beror på hur man ser på det… ) fått sig en tillputsning.

M har gjort ett hästjobb med den 100 år gamla verandagrunden i granit som kom fram när vi grävde och dränerade. Och nu har jag bidragit med lite växtfägring.

En japansk lönn samsas med en stor tuva lavendel som jag fått i present av en fin vän.

Mamma, Lillan och jag tog oss en tur till Arne Design i Kolbäck (typ bästa blomsterbutiken du kan hitta i Västeråstrakten, kan varmt rekommendera).

Alunrot tillsammans med mynta. Fiiint och nu kanske det till och med blir en mojito till helgen 🙂

Skön utflyktsdag med lite blomstershopping och lunch på Kolbäcks gästgifveri. Vällagad mat i gästvänlig och trivsam lantlig miljö. 85 kr för en buffé (40 kr för barn). Rekommenderas för utflyktssugna västmanlänningar!

Efter lite letande i källaren hittade jag de fina Tine K krukorna jag köpte för några år sedan. Passade perfekt till det lilla fikonträdet som står under ett litet tak. Finns inga hål i botten på de krukorna… Vet inte om jag vågar borra… Någon som gjort det?

Sådär ja, då var jag igång.

Ses snart igen!!

Kram kram

Helena