I många år har vi drömt om en Aluminium chair (Mats Theselius) från Källemo.

I vårt förra hus på Udden hade den inte gjort sig. Den hade liksom försvunnit någonstans där bland ekparkett och Newportmöbler.

Här i fjällen blev den perfekt. Vi har mer eller mindre byggt hela huset utifrån Aluminium chair och Thomas Bohlins Kvist-lampa från Örsjö. Visste liksom att vi skulle inreda med dem.

Nu kanske den inte är världens mest praktiska möbel (man är livrädd att det ska bli repor på den) men i detta fallet får form gå före funktion. Trots att vi vårdar den ömt lyckades jag repa den första kvällen jag satt i den, Fa…..n!!!

Alldeles ny och fin och inte en prick på den, och så sätter jag mig i den och repar insidan med klockan. Hur sjukt? Jag som var så försiktig…

Shit happens om man så säger, och det finns naturligtvis väldigt mycket andra saker som skulle kunna hända och vara så mycket värre!

Kram kram

Helena