Hej på er!

Roligt att ni var så många som delade med er av era tankar kring detta med trender, hållbar inredning osv.

Intressant att läsa era olika infallsvinklar och så roligt att Mia tog sig tid att återkoppla. Tack för det!

Det som däremot lämnar en aningen bitter eftersmak, är de kommentarer som innehåller meningar med ord som avundsjuka, elakt, plats i helvetet, hänga ut etc. Tack och lov var det bara några få meningar av de sorten, men jag vill ändå förklara mig så att ingen skall behöva uppröras av att jag valde att göra som jag gjorde.

Min intention var aldrig att det skull bli någon hätsk debatt om vad som är rätt eller fel, för något sådant facit finns inte. Jag ville bara skapa en helt nykter och intressant debatt, eftersom jag tycker att det är viktigt att höra vad andra än jag själv tycker om saker och ting. Jag är en tämligen okomplicerad person som menar det jag säger och inget annat. Inga konstiga undermeningar och sådant trams. Skriver jag att jag är intresserad av att höra era åsikter kring ämnet, så menar jag just det och inget annat. Jag fiskar varken beröm eller kritik (så att ni sedan skall tycka synd om mig och försvara mig) eller något annat larv.

Om Mia skrivit ett mail till mig och jag sedan publicerat det här på bloggen, utan hennes medgivande, då kan man snacka ”Hänga ut”, men det var det inte tal om här. Mia skrev till mig på min helt offentliga blogg med helt offentliga kommentarer, fritt för alla och en vara att ta del av. Jag lyfte det i ett inlägg, eftersom jag tyckte att det var en intressant reflektion som berör ett ämne som intresserar mig. Dessutom tog jag aldrig Mias kommentar som negativ kritik (obefogad kritik får jag annars ont i magen av), utan som jag sagt tidigare, en intressant reflektion som avvek från min egen syn på det hela.

För att en debatt skall kunna bli intressant krävs att man är minst två personer med olika syn på saker och ting, och det var just vad vi hade här. Mia och jag själv, med olika syn på mitt sätt att inreda. Bra för mig att få mig en tankeställare. Inreder jag ängsligt, och är jag kanske slav under kortvariga trender, trots att jag själv inte trott det? Att ständigt rannsaka sig själv och sitt handlande är den absolut mest effektiva metoden för att utvecklas som människa enligt mig. Ibland behöver man stöta på patrull för att bli påmind om det. Som bloggare blir det väldigt ofta spel mot ett mål, vilket jag finner synnerligen otillfredsställande. Här såg jag äntligen chansen att få ta del av andras åsikter och tankar.

Handen på hjärtat tjejer, visst kan vi väl vara vuxna nog att föra en intressant debatt utan slag under bältet och lågvattenvarning?

Jag vill i alla fulla fall, tacka er för ert engagemang, ja, utom till dig då, som skrev om helvetet, för dig kommer jag försöka radera. För mig betydde detta mycket! Tack igen!

Kram kram

Helena